Studien vid campus i Umeå blev det första storskaliga försöket med testning i Sverige. Nästan 10 000 personer deltog och 16000 prover analyserades. När resultatet nu summeras fanns endast sex individer med corona. Och det blev inte heller någon smittspridning vid universitetet i samband med terminsstart.
Undersökningen genomfördes på uppdrag av Folkhälsomyndigheten, för att undersöka förekomsten av corona. Studien är intressant då det i Europa nu ofta är just unga vuxna som står för smittspridningen. Särskilt intressant är det såklart för Västerbotten då smittspridningen har varit låg där och de därför borde vara mer sårbara för nya utbrott i höst.
Det finns också en politisk dimension av testerna. Målet om att genomföra storskalig testning var inte något som Folkhälsomyndigheten rekommenderade och regeringen genomförde. Tvärtom verkade det i våras som att Folkhälsomyndigheten inte tyckte att storskalig testning för stor del av befolkningen var så viktigt, men just i detta fall gick regeringen emot sin expertmyndighet.
Mer än någon annan var det Ulf Kristersson (M) som var drivande i att storskalig testning borde genomföras med Sydkorea som förebild. Syfte var inte bara medicinskt, att testa personer med symptom eller personer i riskgrupp för att minska smittspridningen, utan främst för att kunna möjliggöra öppnande av ekonomin. Under våren var det sedan många turer om testning mellan regeringen, myndigheter och regionerna. Allt eftersom byggdes också förmågan till testning ut.
Denna studie är första försöket att på massiv skala genomföra testning, också för dem som saknar symptom. Nu är studien över, men det kan vara intressant att fundera över om liknande massiv testning hade kunnat genomföras under längre tid - och om det varit värt det.
För det första kräver det stora resurser. Nu genomfördes studien av Region Västerbotten, Umeå universitet och Försvarsmakten, där det var de grönklädda som bemannade stationerna. Försvaret har ju, som bekant, andra uppgifter att utföra.
För det andra krävs också en enorm labbkapacitet. Det lätt att glömma bort men till sist är det biomedicinska analytiker som måste analysera testerna, en yrkesgrupp som redan är hårt sliten. Frågan är om det är rimligt att de ska stå och analysera tiotusentals tester från personer som saknar symptom?
Att ta dessa tester är inte heller en särskilt behaglig upplevelse. Att två tredjedelar av de nästan 10 000 som deltog i studien genomförde två tester är imponerande. Men frågan är om det hade gått att motivera befolkningen att genomföra tester på till exempel veckobasis?
Ett test förändrar inte heller de grundläggande rekommendationerna, nämligen att den som är sjuk ska stanna hemma oavsett om det är corona eller bara en vanlig förkylning. Ett negativt testsvar ger ju inget frikort att hosta på sina medmänniskor i alla fall. I värsta fall ger tillgången till tester en falsk säkerhet.
Så, tack och lov vet vi nu att det inte finns någon större smittspridning vid Umeå universitet. Men de som drömmer om att genomföra storskalig testning för att folk ska kunna gå till jobbet eller på stora publikevenemang borde nog tänka om. Som med allt annat måste resurserna sättas in där behoven är störst.