Det finns de som är intresserade av politik. Som om det vore ett särintresse. Vilket det på ett visst plan kan vara, och de allra flesta som har politik som intresse har ytterligare särintressen inom politiken. Olika områden och frågor de brinner för lite extra och tycker är lite mer intressanta, exempelvis infrastrukturfrågor. Har man stort politiskt intresse kan man testa att sätta sig in i någon ny fråga, kanske kultur- eller idrottsfrågor.
Men möjligheten att nischa sig inom ett visst politiskt område är ett privilegium få förunnat. I norra Sverige behöver politikerna alltid ha helhetssyn. Många kommun- och regionpolitiker beskrivs på riksplan som profilerade inom vad som målas upp som “Norrlandsfrågor”. Debattsidor inser en gång i kvartalet att man inte haft något lantisalibi på länge och plockar in en text av ett kommunalråd från norr.
Men alla tyckare i storstan skulle behöva prova på att vara kommunpolitiker i en Norrlandskommun. Ska du då beskriva de frågor du brinner för kan du inte konkretisera ner det mer än till allt som får ett samhälle att fungera. Arbetsmarknadspolitik. Skattefrågor. Infrastruktur. Näringsfrågor. Kultur. Vård. Ta Arjeplog som exempel. Arjeplog är testkommun för mer än bara bilar. I testkommunen Arjeplog testas politiska beslut från riksplan. Funkar de för Arjeplog funkar de överallt. Det gör de inte alltid, och det märks.
Man behöver nämligen inte heller vara särskilt politiskt intresserad för att märka av politik i norra Sverige. Vi ser det dagligen, i höjda bensinpriser, arbetsförmedlingen som läggs ner, eller busslinjer som dras in, och det konsekventa sättet politiska områden ställs mot varandra när budgeten ska tas. Det är väldigt positivt att kulturministern Amanda Lind (MP), som besökte Luleå igår, valde att uppmana region Norrbotten att fokusera på kultur. Positivt, men lite provocerande.
Regionvalet här vanns av ett parti som menade att kultur inte är lika viktigt som sjukvård och den konflikten, som inte borde behöva vara en konflikt, gav detta populistparti segern. Men är norrbottningarna ointresserade av kultur? Nej. Man är bara mer intresserade av dräglig vård på rimligt avstånd. Något kulturministern förhoppningsvis är medveten om när hon uttalar sig om regionpolitik, som representant för staten.
Amanda Lind är även idrottsminister, och passade på att träffa Luleå Hockey när hon var på besök. Vad ville då föreningen försynt passa på att ta upp med ministern ansvarig för idrottsfrågorna? Jo, flygskatten. Jämfört med de andra lagen har Luleå Hockey 2,5 miljoner extra i resekostnader varje säsong, och det är bara när man räknar herrarna. Ministern uttryckte förståelse över oron men kunde inte avge några löften.
Att vara kultur- och idrottsminister innebär nog rätt sällan att få frågor om flygtrafiken. Men det är förhoppningsvis till Amanda Linds, och därmed norra Sveriges, fördel att hon kommer uppifrån och varit just kommunpolitiker under en längre tid. Samtidigt som debattsidorna i tidningarna i Stockholm rasade över att hon inte hade nog erfarenhet från kultursektorn när hon utsågs till statsråd.
Men de i storstäderna som är intresserade av politik, som ett särintresse, kommer aldrig ha samma direkta kunskap om politik som föreningen Luleå Hockey. Är inte det motsägelsefullt, lite sorgligt, men också vackert? I norra Sverige är inte kultur och idrott frågor man kan testa att sätta sig in i när man läst nog om infrastruktur. För här testas vi på riktigt. Och fler politiskt intresserade, hobbytyckare, skribenter och statsråd, skulle behöva testa på lite mer helhetssyn.