Hittills har regeringen tillfälligt undanröjt hotet om misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist. Jag tycker att ribban nu läggs så lågt så att i stort sett alla kan stå inför ett misstroendevotum av ett eller annat skäl, är Hultqvists kommentar till detta.
Oppositionen tycks i stället med alla medel vilja göra sig av med en kunnig och allmänheten mycket uppskattad försvarsminister.
Vad har han då gjort för fel? Bara oppositionen vet, men Hultqvist har inga planer på att avgå frivilligt. Och han har stöd både från försvarsmakten som från delar av oppositionen.
Pressen har tvingat fram mer eller mindre desperata drag, som sparkande den allianspopulära veteranen Beatrice Ask som ordförande för Justitieutskottet och som rättspolitisk talesperson, till det ogenomtänkta misstroendevotumet mot försvarsminister Peter Hultqvist.
Detta skrev Patrik Oksanen i bland annat centerpartistiska Hudiksvalls Tidning. Lägg därtill att Oksanen en mycket respekterad och kunnig person och skribent i just försvarsfrågor.
För att återgå till försvarspolitiken. Försvarsminister Peter Hultqvist, och de övriga partierna i försvarsuppgörelsen, prioriterar nu det akut nödvändiga som måsta göras. De tidigare ekonomiska ramarna höll inte för att fylla igen alla de hål som begränsar det svenska försvarets handlingskraft.
Nu har nya pengar ställts till förfogande efter en blocköverskridande överenskommelse, där KD och L ställt sig utanför. På åskådarplats blir föga uträttat och inflytandet över försvarspolitiken noll.
Samtidigt sker gradvis ett fördjupat arbete för att utveckla samarbetet med Nato och för att förstärka samarbetet med USA. Allt för att lyfta den svenska militära förmågan. I detta arbete ingår även ett allt närmare militärt samarbete med Finland.
Detta sett mot den utveckling mot det sämre som skett i vår del av Europa som uppstått genom Rysslands agerande med ockupationen av Krim och händelserna i Ukraina, men även med en mer aktiv militär närvaro i och kring Östersjön.
Försvarspolitik är långsiktigt. När man en gång raserat en modell för hur försvarspolitiken ska fungera är det tidsödande att bygga ett nytt. Det går inte att hatta fram och tillbaka och lita på andra än sig själv.
Försvarsminister Peter Hultqvist är tydlig. Dels med besked om att det inte finns någon anledning att lämna alliansfriheten, dels med att vi ska söka samarbete i vårt närområde och fördjupa vårt samarbete med Finland.
Det finns ingen anledning att ifrågasätta allvaret i den svenska säkerhetsdoktrinen, där alliansfriheten är den helt avgörande komponenten för en fortsatt trygg säkerhetspolitik. Vårt land har stått utanför militärallianser sedan början på 1800-talet. Det finns ingen anledning att frångå detta.
Däremot måste vårt land ha ett modernt, högteknologiskt och därmed flexibelt försvar anpassat till det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde. Det bygger vi just i detta ögonblick.