Guteland är socialdemokraten i Europaparlamentet som utsetts av Naturskyddsföreningen till en av de svenskar i EU som gör mest för miljön. En ärofull utmärkelse, men Jytte Guteland är inte nöjd. Vilket förstås är logiskt. I ett parlament där klimatförnekare sitter och där politiker är konstant utsatta för försök till påverkan från lobbyister är det tufft att ta strid för miljön.
“Att ta strid för miljön i EU handlar inte bara om hur man röstar vid omröstningarna i parlamentet” säger hon. “Som politiker måste man finnas med vid förhandlingsbordet för att se till att de förslag som sedan ligger framme vid omröstningarna är bra nog.”
I en tid då ingenting riktigt verkar vara bra nog är det tämligen svårt att se på framtiden med optismism. Politiken upplevs ofta som handlingsförlamad av miljörörelsen, något som givetvis passar de politiker som inte vill se krafttag för en grön omställning.
“Miljödebatten blir ofta dystopisk” säger Jytte Guteland. “Att vara progressiv handlar om motsatsen. Att se en bättre värld framför sig. Arbetarrörelsen för hundra år sedan sa aldrig att de orättvisor vi ser kan vi inte göra något åt. Det är samma sak nu med klimatet.”
Guteland kan sina fakta. Hon rabblar de utantill, och man kan se att det hon känner för sitt uppdrag är ett genuint engagemang. I nuläget är målet att få igenom den långsiktiga strategin som innebär att EU ska ha minskat sin klimatpåverkan med 55 % fram till år 2030, och vara helt klimatneutralt vid 2050.
Ett klimatneutralt Europa skulle ge fler jobb netto, detta enligt Europeiska Kommissionen. Men givetvis skulle många gamla jobb försvinna, och gamla industrier behöva omställas till nya. Men netto, kommer den gröna omställningen ändå att ge fler jobb än idag.
“Det är därför som vi inte kan ha en grön omställning utan en socialt rättvis politik. Ekologisk hållbarhet och social hållbarhet hänger ihop. Klimatkampen måste vara röd” säger Jytte, och refererar till de protester som sker bland de på kontinenten som uppfattar sig exkluderade från och lämnade efter i den gröna omställningen. De gula västarna i Frankrike är ett exempel.
När jag frågar Jytte om Greta Thunberg och klimatupproret ler hon. “Greta stärker mig” säger hon. “Den rörelsen har redan nått segrar. I och med klimatstrejken kan jag säga i förhandlingar att titta, det finns inte bara de som vill att vi ska göra mindre! Ungdomen förväntar sig att vi gör mer! Det argumentet håller i förhandlingar i EU, tack vare ungdomar som Greta Thunberg.”
Att Jytte Guteland utsetts till en av de svenskar i EU som gör mest klimatet må bero på sina segrar i Europaparlamentet, men som retoriker lyckas hon även få mig, som länge känt just den känsla av hopplöshet inför miljödebatten som både gula västar och klimatdystopiker symboliserar, att känna hoppfullhet och engagemang.
För Jytte Gutelands engagemang smittar av sig. Hon är inte färdig i Europaparlamentet, för klimatkampen är i allra högsta grad fortfarande aktuell. Och som en av Sveriges främsta förkämpar för just de frågorna, övertygar Guteland en om att framtiden trots allt är ljus, och att politiken verkligen kan göra skillnad.