I början av veckan kom nyheten att LO:s valberedning föreslår Susanna Gideonsson till bli ny ordförande efter Karl-Petter Thorwaldsson. Gideonsson kommer från Handels, och har utöver det egna förbundet även GS-facket och Kommunal bakom sig i sin kandidatur, vars samlade ombud ger majoritet på kongressen i juni.
Susanna Gideonsson skulle bli den första LO-ordföranden som kommer från Handels. Traditionellt har många kommit från industriarbetare-förbunden. Detta kan dock vara en styrka, då arbetsmarknaden idag ser annorlunda ut än vad den gjorde förra seklet. Industrin är givetvis fortfarande enorm, men många unga idag tar klivet ut på en annan arbetsmarknad än vad deras föräldrar gjorde.
Jobb inom restaurang och handel är ofta vad som en ung person idag har som sitt första jobb. Det är också dessa branscher som tydligt krisar nu i samband med corona, och det är inom denna sektor som det är absolut vanligast med vikariat och tim-jobb. Det är förstås också av den anledningen dessa yrkesgrupper inte får glömmas bort när LO, i form av den kraft LO ändå är, gör påtryckningar på politiken för att trygga situationen för dessa arbetare.
Arbetsmarknaden framför kommer vara skakig. Redan innan corona-krisen såg vi hur nya så kallade “gig-jobb” poppade upp allt mer. Man brukar säga att förr stod arbetare med mössan i hand och väntade utanför fabrikerna för att se om man fick något arbete, och att idag står folk istället med telefonen i hand och väntar på ett sms.
Trygga anställningar är förutsättningen för ett tryggt liv. Du har väldigt svårt att få lån till en bostad, eller ens få köpa något på avbetalning, om du inte har fast anställning. En arbetsmarknad som tillåter exploateringen av arbetare är en arbetsmarknad som motverkar ekonomins kugghjul. Om man inte vet när eller hur lite man får i nästa lön, så kan man heller aldrig leva fullt ut och därmed heller inte konsumera. Det är inte heller ett drägligt liv för dessa arbetare, men det säger väl sig självt.
De insatser regeringen har gjort för att säkra folks inkomster under corona-krisen har varit bra, med bland annat förstärkt A-kassa och avskaffandet av karensdagen. Men dessa saker spelar tyvärr ingen roll för personer som arbetar utan fast anställning, och det är viktigt att LO belyser dessa arbetares verklighet i sitt dagliga opinionsarbete.
Det är helt enkelt bra med en LO-ordförande som inte bara förstår detta på ett teoretiskt plan utan dessutom kommer från ett sådant förbund där dessa frågor dagligen är på tapeten. Att Gideonsson är från Västerbotten är ju förstås ett extra plus, då ingen tidigare LO-ordförande kommit från norra Sverige.
Däremot har Susanna Gideonsson stora skor att fylla. Karl-Petter Thorwaldsson har varit en stark röst för LO, både utåt och internt. Han är en fantastisk agitator, och tveklöst på alla arbetares sida i diskussioner både gentemot politiken och gentemot näringslivet. Han har dessutom varit väldigt omtyckt, även bland motståndare. Men Thorwaldsson ger ju därmed sin efterträdare något att leva upp till.
Gideonsson kommer nog göra ett bra jobb som LO-ordförande. Under omständigheterna (både före och efter corona-krisen) är det i vilket fall väldigt tydligt att en stark röst för svenska arbetare behövs, och det kommer Gideonsson klara av att vara.