I morgon söndag är det val till den tyska förbundsdagen. Att säga att spänningen är olidlig är en grov överdrift. Alla opinionsundersökningar och alla experter är ense om att förbundskansler Angela Merkel kommer att sitta kvar på sin post.
Socialdemokraten Martin Schulz klev ned från talmanspodiet i Europaparlamentet för att leda de tyska socialdemokraterna, SPD.
– Äntligen har vi en kandidat som kan utmana Merkel, sa glada socialdemokratiska valarbetare.
Till en början fick Schulz ett bra stöd i väljarundersökningar och han betraktades som en farlig utmanare till den sittande förbundskanslern. Men efter att tag ebbade framgångsvågen ut. I valet i Saarland i mars vann CDU med bred marginal. I Schleswig Holstein var tendensen densamma: CDU ökade medan SPD minskade. I Nordrhein-Westfalen med 18 miljoner invånare kom det tredje svidande bakslaget för Schulz. Kristdemokraterna ökade från 26,3 till 33 procent medan SPD backade från från 39,1 procent 2012 till 31,2 procent. Det är partiets sämsta resultat i delstaten. Valet i Nordrhein-Westfalen brukar kallas Lilla förbundsdagsvalet och när resultaten strömmade in insåg även de mest entusiastiska socialdemokratiska valarbetarna att Merkel hade alla chanser att sitta kvar efter förbundsdagsvalet.
Efter det förra förbundsdagsvalet bildades en så kallad stor koalition. Socialdemokrater och kristdemokrater styrde, enligt en beprövad modell. Det är ungefär som om de svenska socialdemokraterna skulle bilda regering tillsammans med moderaterna. De motsättningar som finns i politiken blir lätt bortsorterade eftersom det är viktigt att komma överens och styra landet. Om ett av regeringspartierna profilerar sig hårt kan det drabba regeringssamarbetet. Dessutom kan det vara svårt att entusiasmera valarbetarna när det egna partiet samverkar med den politiska huvudmotståndaren.
Breda koalitioner är ingen bra modell.
Men samtidigt är det ju så att socialdemokratin har det motigt runt om i Europa. Några exempel. I Frankrike gjorde socialisterna ett katastrofval. I Norge regerar Høyre vidare. I Storbritannien fortsätter Labour i opposition. De som trodde ett EU skulle leda till ett uppsving för vänsteralternativ fick fel.
För fyra år sedan bildades Alternativ för Tyskland, som är ungefär som Sverigedemokraterna: ett nationalkonservativt parti som kritiserat flyktingpolitiken hårt. Det finns risk för att AfD får in en grupp parlamentsledamöter.
Övriga partier har sagt att de inte kommer att ha någonting med AfD att göra i förbundsdagen. Med andra ord har de borgerliga i Tyskland dragit andra slutsatser än moderaterna och KD, som ju vill öppna dörren för de svenska högerextremisterna.