LKAB investerar upp till 400 miljarder i en fossilfri produktion av stål de kommande 20 åren. Den nyheten kom i förra veckan. Det är den största industriinvesteringen någonsin i Sverige. Även historiskt, då den tydligare än allt annat symboliserar omställning till ett hållbart samhälle. Stålindustrin står för hela sju procent av världens utsläpp av koldioxid. Om den kan ställas om till fossilfri produktion kan koldioxidutsläppen minskas med två tredjedelar av Sveriges utsläpp.
LKAB betydelse för Sveriges välstånd och uppbyggnaden av vårt välfärdssamhälle är svårt att underskatta. LKAB har levererat gigantiska överskott till staten under lång tid. Nu kommer avkastningen bli lägre under denna omställning, men samtidigt säkras den för kommande generationer. Dessutom ger investeringarna 2000-3000 nya jobb i Kiruna och Gällivare.
Satsning är möjlig tack vara den satsning som gjorts på Hybrit i Luleå, för att pröva produktion av fossilfritt stål, som SSAB, LKAB, Vattenfall och regeringen finansierat gemensamt genom Industriklivet. LKAB:s strategi sträcker sig hela vägen fram till 2060. En imponerande långsiktighet som gör det möjligt för många andra att följa efter. Investeringarna görs inte bara för att det är rätt för klimatet, LKAB räknar med att kunna fördubbla sin omsättning fram till och med 2045. Det är väldigt bra nyheter för oss tio miljoner medborgare som är delägare i LKAB.
Samtidigt hörs också oroliga röster. LKAB:s satsning kommer kräva enorma mängder el. Motsvarande en tredjedel av Sveriges elkonsumtion. Det är sedan tidigare känt att även Northvolts etablering i Skellefteå och serverhallarna behöver sitt.
Det är talande hur mycket av diskussionen som direkt kom att handla om detta, i stället för glädjen av att svensk stålproduktion säkras för en hållbar framtiden (till nytta för samtliga medborgare). De stora investeringarna i norr stör bilden av norra Sverige som ska leverera el till de södra delarna av landet.
För att möta utmaningarna krävs samhällelig planering. För det första krävs det åtgärder för att minska energikonsumtionen där det är möjligt. Samtidigt behöver elproduktionen i södra Sverige ökas. Främst är det där som nya vind- och solkraftsparker behöver förläggas.
Det behövs också mer av samhällelig styrning. I somras blev det en stor debatt om bland annat Amazons och Googles serverhallar som fått etableringsbidrag. De planerade etableringarna kommer kräva 500 MW – en förbrukning som är den dubbla jämfört med vad hela Uppsala förbrukar.
Samtidigt skapar dessa serverhallar relativt få jobb när de väl står klara. Sådana etableringen kan inte fortsätta framöver. Vi måste först fråga oss vad etablering tillför och vad de kostar. Världens rikaste företag borde dessutom klara sig utan statliga bidrag.
LKAB:s investeringar i Norrbotten tillsammans med Northvolts investeringar i Skellefteå samt Volvo, SCA och Komatsus investeringar i Umeå talar om att framtiden finns i norra Sverige. Det skapar utmaningar för elproduktionen i södra Sverige men signalerar också att tiden är förbi då norra Sverige skulle vara en elreserv åt södra Sverige. Förhoppningsvis betyder det också att bilden av norra Sverige förändras.