I ett pressmeddelande uttrycker hon att det är dags för någon med ny kraft och hunger inför uppdraget. Britta Flinkfeldt får det således lite grann att låta som om hon själv inte har kraft och hunger, vilket är en beskrivning denna ledarsida inte ställer upp på. Britta Flinkfeldt om någon är en otroligt skarp politiker som ger intryck av att ha både kraft och hunger.
I sin roll som kommunstyrelseordförande har hon satt Arjeplog på kartan i riksdebatten. Genom att aldrig tystna, aldrig nöja sig, och alltid ha ett öga för när staten sköter sig och när den inte gör det, har Britta Flinkfeldt blivit en ledare för alla norra Sveriges inlandskommuner med liknande förutsättningar.
Kommuner som är stora till ytan men små till befolkning. Låga skatteinkomster, därmed ofta tvingade till högre kommunalskatter. Långa avstånd, både inom kommunen och till Stockholm där besluten fattas, och med små resurser att göra sin röst hörd. Men Britta Flinkfeldt har alltid lyckats göra sin, och Arjeplogs röst, hörd ändå.
Flinkfeldt var heller aldrig skraj att säga emot när Stockholms läns regionråd Irene Svenonius (M) klagade på att stockholmarna var förlorare i skatteutjämningssystemet. Små kommuner i glesbygd är alltid giriga i Stockholmarnas ögon, och glesbygdens utmaningar är förstås bagateller när storstadsregionerna ryter. Då måste de små kommunerna ryta tillbaka, och det har Britta Flinkfeldt alltid gjort.
Och Britta Flinkfeldts röst kommer förmodligen inte tysta. Hon säger själv att hon fortfarande drivs av att utveckla samhället och är beredd att axla nya ansvar. Förhoppningsvis får hon en roll framöver som kan innebära att Arjeplog fortsätter ha en stark röst i den politiska debatten.
Det behövs. I ett samhälle där klyftan mellan stad och land är allt tydligare, framför allt i riksdebatten och med det inte särskilt stabila parlamentariska läget. Britta Flinkfeldt har också alltid varit bra på att peka på hur viktig rikspolitiken är, och att det är Socialdemokrater i regeringen, för små kommuner som Arjeplog.
Under den moderatledda regeringen Reinfeldt sänktes skatterna, framför allt för stockholmare med höga inkomster, på bekostnad av landets kommuner och landsting. De små kommunerna fick på mänga sätt klara sig själva. Det har Britta Flinkfeldt under sina tio år som kommunalråd alltid kommit ihåg.
Att Britta Flinkfeldt slutar är en förlust för Arjeplog och hela Norrbotten, men förhoppningsvis kan hon tänka sig att komma med tips och idéer om hennes efterträdare skulle vilja det. Det måste dock vara upp till hen. Alla nya på ett jobb behöver ibland råd, men framför allt måste man få göra jobbet till sitt eget.
Britta Flinkfeldt har en viss ledarstil, precis som hennes företrädare Bengt-Urban Fransson hade sin, och hennes efterträdare måste ha lov att få ha sin. Men det är självklart att Britta Flinkfeldt lämnar ett stort tomrum efter sig i politiken.