Piteå kommun vill ha en fastighetsskatt för vindkraftverk som ska tillfalla kommunen där kraftverken är placerade, något som skulle innebära ett tillskott till kommunen på mellan fyrtio och femtio miljoner kronor per år. I helgen kunde vi läsa i Piteå-Tidningen om hur Piteå kommun driver frågan via SKR (Sveriges kommuner och regioner).
Mikael Ferm är projektledare för vindkraft på samhällsbyggnadsförvaltningen. Till Piteå-Tidningen säger han att det som krävs för att förslaget ska bli verklighet är att staten ska se det som morot för kommunerna att ställa om. Kommunalrådet Anders Lundkvist (S) är positiv och tycker att det självklart är en bra idé.
Det är en bra idé. Det är en absolut nödvändighet att kommunerna som står för energiproduktionen, och därmed också går i bräschen för den gröna omställningen, ska ha något för det. Men man måste också lyfta farorna med förslag innan man konstaterar att de är gångbara.
I höstas tillsatte regeringen en utredning som ska undersöka om det kommunala vetot vid vindkraftsetableringar kan avskaffas. Frågan har drivits av Miljöpartiet, vars språkrör Per Bolund (MP) då uttryckte missnöje över att många vindkraftverk stoppats av kommuner runt om i Sverige.
En fastighetsskatt som tillfaller kommunen kan mycket väl vara den morot som hade gjort att flera av dessa kommuner låtit bli att säga nej till etableringar. Det är bra ur flera aspekter, självklart främst med tanke på den gröna omställningen. Vi måste ha mer vindkraft, och annan förnyelsebar energi, om vi ska rädda planeten. Det är klart att de kommuner som skulle vara aktuella för vindkraftsetableringar då också gärna vill ha ekonomiska fördelar.
Grejen är att det ena förslaget kan sporra det andra. Både stat och kommun kan anse att det blir mer okej att ta bort det kommunala vetot när man garanterat att kommuner blir ekonomiskt kompenserade för att man upplåter mark åt vindkraften.
Det svåra i detta blir, som ofta, den generella orättvisan. Det finns kommuner, framför allt i Norrlands och Svealands inland, som har det tufft ekonomiskt. Generellt för dessa är att de alla har en stadigt minskande befolkning (och därmed också skatteintäkter). Det är också i just de kommunerna vindkraftsetableringar ofta är aktuella.
I någon slags dystopisk framtid kan man tänka sig att hela kommuner går med på att bli vindkraftsparker för att få in nog med pengar att kunna vårda sina sista kommunmedborgare på centralortens äldreboende. Och i det fallet kan staten slå sig för bröstet och säga att allt är en ”fair trade”. Eller så blir kommuner som inte vill ha vindkraft av den ena eller andra anledningen överkörda, med hänvisning till att de ju faktiskt blir kompenserade.
Något som kan låta bra kan alltså bli argument att tillåta försämringar. Och det är lätt att tänka så som kommun, när välfärden är på bristningsgränsen och budgeten inte går ihop. Men att ge upp det kommunala vetot får inte bli aktuellt. Endast med dialog i lokalsamhället kan etableringar på riktigt bli bra. Det går inte att från statens sida kasta pengar på problemen och hävda sig fri från skuld när konflikter om marker och missnöje poppar upp i kommunerna.
Den främsta moroten till alla former av etableringar, måste vara att det bidrar till kommunen eller orten i fråga. Både i form av ekonomisk tillväxt, men också på ett sätt som gör att lokalsamhället känner delaktighet.