Under sommaren har PT och annan media rapporterat flitigt om situationen i Älvsbyns kommun. Mer specifikt Vidsel. Bärplockare bor i hus som inte lever upp till duglig standard. Mannen som driver boendet menar att det är bättre att de bor där än att de bor i skogen. Han menar även att bärplockarna har bra betalt. Samtidigt vittnar kommuninvånarna om hotfullt beteende och snatteri. Fyra personer greps efter en biljakt där föremål för stölden var pantburkar.
Det är inte rimligt att en liten ort lämnas därhän, och problem tillåts växa till den grad att medborgarna själva måste gå som civila vakter i mataffären. Oron hos befolkningen ökar och kritik har riktats mot Älvsbyns Kommun, med rätta. Men frågan är bevisligen större. I Vidsel manifesteras just nu världslägets sociala orättvisors effekter till den grad att det känns overkligt.
Vidsel är en by där det inte bor mycket folk. Det är en ort som på många sätt lämnats åt sitt eget öde, och som är i behov av en positiv befolkningsutveckling. Men det som skett här är inte inflyttning, det är exploatering av människor. Konflikten hamnar mellan bärplockare och lokalbefolkning, men det är inte där den egentligen bör vara. Konflikten ligger, som alltid, mellan människa och kapital.
Att bete sig hotfullt, att stjäla, att köra för fort (och så vidare) är givetvis aldrig okej och går inte att ursäkta. Men ursäkt och orsak är olika saker. Välbetalda personer stjäl inte pantburkar, och sätter absolut inte sitt liv på spel i biljakter i försök att försvara sitt byte. Att hävda att de har det bättre med tak över huvudet än att bo i skogen är inte en god gärning, snarare ett hån.
Bulgarien (som bärplockarna i Vidsel uppges komma ifrån) är ett land som inte tar hand om sin befolkning. Bulgarien är också ett av EU:s medlemsländer. När människor lever i fattigdom, men ändock är unionsmedborgare, blir den fria rörligheten som kommer med EU-medlemskap en chans att ta sig bort från misären i hemlandet.
Om det är mer värt för europeiska medborgare att stjäla pantburkar i Vidsel än att bo kvar i sin hemnation så har det europeiska samarbetet misslyckats. Och det beror förstås på politiska prioriteringar. I Europaparlamentet sitter, tyvärr, alltför många nationalister och konservativa som inte ser nyttan i att motverka fattigdom och sociala orättvisor.
Europeiska Unionen ska vara till för dess invånare. EU kan ge stöd på lokal nivå till regioner och kommuner för att bekämpa fattigdom och skapa en trygg social tillvaro, om inte regeringen i landet har nog ambitiös politik. Från oss har vi Erik Bergkvist (S) från Norsjö som sitter i parlamentets utskott för regional utveckling och som arbetar med just dessa frågor.
Det är viktigt att det arbetet fortsätter, för det funkar inte att straffa medlemsländer med utfrysning från samarbetet. Det funkar heller inte att ha helt stängda gränser, som nationalister gärna vill se som lösning. De som drabbas då är hela den europeiska befolkningen, oavsett nationalitet. För det är inte rörlighet mellan länder som är problemet. Problemet är fattigdom, och att vissa lämnas åt sitt öde. Just nu är det både bulgarer och Vidselbor som blir lidande av politikens misslyckanden, vilket i förlängningen ger näring åt misstänksamhet och nationalism.