Ska man se på uppståndelsen från den ljusa sidan, är det härligt att EU-politiken äntligen engagerar. Men vad är det som upprör? Först och främst kommer plattformar som Google och Facebook behöva dela med sig av sin vinst till dem vars nyhetsartiklar länkas och citeras på sajterna.
När en användare länkar till en artikel med rubrik och ett kort utdrag, måste plattformen betala en avgift till tidningen eller journalisten som skrivit den. Tanken är att annonsintäkterna som genereras av innehållet på sajten ska gå också till dem som skapat innehållet.
Plattformarna blir också ansvariga för det upphovsrättsskyddade material som läggs upp på deras sajter. Tidigare har ansvaret för att inte sprida andras material utan lov legat på individuella användare. När det nu förändras kommer större sajter behöva använda sig av igenkänningstekniker för att identifiera och plocka ner det material de inte har licens att sprida.
Kritiker tror att detta kommer leda till förhandscensur. Man pekar på att satir och parodier är undantaget förbudet, men att filter inte kan känna igen detta – robotar är inte tillräckligt smarta än för att förstå vad som är på skoj och inte.
Jag har full respekt för oron för hur det här kommer påverka internet som vi känner det i dag. Men jag är också fruktansvärt trött på det internet har blivit. Livet online domineras i dag av ett fåtal plattformar: Google, Facebook. Utomlands finns också Amazon på topplistan. Google äger Youtube, och Facebook äger Instagram.
Visst har de stora plattformarna använts till att göra gott: den arabiska våren, me too-upproret. Men i de fallen är det är användarna som skapat det positiva, inte sajterna i sig. Facebook har, efter anklagelser från FN, erkänt sig medskyldiga till folkmordet på rohingyer i Burma 2017. Deras app blev en kanal för att sprida uppmaningar till våld och företaget gjorde inte tillräckligt för att förhindra det.
Under den amerikanska valrörelsen 2016 visades Trump-vänliga videor visades först för dem som sökte på neutrala, politiska termer på Youtube. I Sverige ser vi små exempel som tyder på samma mönster – rörelser som högerextrema Alternativ för Sverige får stort genomslag på Facebook, men bara en handfull röster i verkligheten.
Plattformarna tjänar pengar på när innehåll engagerar, väcker känslor och sprids. En följd av det är att sajternas algoritmer väljer att visa det mest kontroversiella materialet först. Det som upprör förstärks och premieras. Internet har skapat en gräddfil för extremister.
Samtidigt straffar systemet seriösa tidningsredaktioner och kulturskapare. Google News hela affärsmodell går ut på att generera annonsintäkter genom att sammanställa material från nyhetssajter, utan att betala för innehållet. Musiker, författare och filmskapare har svårt att leva på sina yrken när de inte fårbetalt för spridningen av sina verk.
När de nya upphovsrättsreglerna börjar gälla kan Google och Facebook faktiskt teckna avtal med de som skapar innehåll. Precis som seriösa plattformar – typ nyhetssajter – gör i dag. Vägrar de, kommer internet visserligen vara trist ett tag.
Men jag litar på att vår vilja att skapa och dela saker med varandra kommer leda till att vi så småningom hittar nya, bättre sätt att göra det på. Om dagens internet dör, är det för att det inte var något att ha.