EU-projektet har i mångt och mycket handlat om hur medlemsländerna ska ordna den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Men tyvärr har det inte handlat lika mycket om hur villkoren för löntagarna ska vara organiserade på denna marknad.
Följderna märks i form av dumping av löner och sociala villkor på den europeiska arbetsmarknaden.
Transportsektorn och byggbranschen är två områden där konsekvenserna är mycket tydliga.
Vi ser exempel på chaufförer från andra EU-länder som kommer till Sverige och arbetar under bedrövliga förhållanden.
De kör utan tillräcklig vila, tjänar långt under svenska kollektivavtal, bor i misär i sina lastbilar och har dålig kunskap om svenska vägförhållanden.
Det innebär ökade faror längs vägarna, liksom att bra svenska åkerier riskerar att slås ut på grund av konkurrensen från oseriösa aktörer som utnyttjar sin arbetskraft utan skrupler.
Problemet är inte unikt för Sverige. Samma utveckling finns i länder som Danmark, Holland, Österrike och Tyskland.
Det bör oroa alla EU-vänner. Faran är att det leder till allvarliga bakslag för EU-tanken och ger vind i seglen åt extremnationalistiska krafter.
EU:s inre marknad, som är en idé som ska medverka till ökat välstånd för medborgarna, riskerar att förknippas med försämrade arbetsmarknadsvillkor.
Det är också ett viktigt skäl till att Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker bjuder in till ett socialt toppmöte i Göteborg denna fredag 17 november.
Ambitionen är att EU-toppmötet i Göteborg ska underteckna en deklaration om EU:s nya sociala pelare, vilket vore ett viktigt framsteg.
Göteborgsmötet är dessutom inte det enda exemplet på att Stefan Löfvens och arbetarrörelsens idéer om löntagarnas Europa är på väg att få ökat genomslag bland EU-topparna.
Under hösten har Sverige och andra progressiva EU-länder även kunnat notera framgångar under revideringen av EU:s utstationeringsdirektiv.
Den svenska fackföreningsrörelsen har länge argumenterat för principen att svenska lagar och avtal ska gälla för utländska arbetare som är stationerade i Sverige.
Det ska inte vara möjligt för utländska företag att försämra löner och andra villkor på svensk arbetsmarknad.
Sakta men säkert har den linjen fått ökat stöd.
* 16 oktober röstade Europaparlamentets sysselsättningsutskott för principen att lika lön för lika arbete ska gälla för alla på samma plats. ”Det är ett stort steg på vägen mot ett stopp för lönedumpningen i Europa”, kommenterade S-parlamentarikern Marita Ulvskog.
* 23 oktober tog EU:s arbetsmarknadsministrar ett beslut i samma riktning. ”Nu har vi ett brett stöd för det här förslaget och det är jag väldigt glad för”, sammanfattade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).
Nu vidtar förhandlingar mellan parlamentet, medlemsländerna och kommissionen. Tidigast nästa vår kan en ny lagstiftning vara på plats.
Det känns emellertid som att förståelsen för den svenska linjen ökar för varje dag som går och att Göteborgsmötet kan bli ännu ett steg i rätt riktning.
Även borgerligt styrda EU-länder börjar se vikten och värdet av en starkare sociala dimension på EU:s inre marknad.
Vanliga medborgare och löntagare måste helt enkelt ha glädje och nytta av EU-projektet för att det ska vara långsiktigt hållbart.