Det handlar om människor som är så sjuka att de inte kan gå till jobbet, som inte har någon annan trygghet än den som sjukförsäkringen var tänkt att ge. Slentrianmässiga avslag kastar dem istället i samhällets rännsten, där de glöms bort.
Om ingenting görs riskerar tilltron till socialförsäkringarna, och i förlängningen viljan att betala för dem, att urholkas. Utgångspunkten måste vara att vi har råd att hjälpa varandra och att sjukdomar botas på andra sätt än med minskad trygghet.
Sedan 2013 har andelen som fått sin sjukpenning indragen skjutit i höjden, från 1,6 procent till 5,5 procent. Förra året var det nästan 29 000 människor som fick avslag, eller närmare 80 per dag. Alla bär de på olika berättelser, men gemensamt för dem är att de behövt samhällets stöd för att få livet att gå runt, trots att tillvaron rämnat. I tron att de betalat in till en försäkring ägnad just åt detta ändamål, har de sedan sökt förgäves.
Två som fått erfara detta är paret Malin och Daniel Carlbom från Umeå. I förra veckan berättade de för SVT om sin kamp för att få hjälp. Malin lider av det som tidigare kallades kroniskt trötthetssyndrom, idag ME/CFS. Sjukdomen har sänkt ned henne i ett kroniskt helvete av smärtor, trötthet och ljuskänslighet. Hon spenderar 20–22 timmar per dygn i sin säng.
Trots att Malin varit sjukskriven och sängliggande sedan år 2011, drogs sjukpenningen tillbaka 2017. Enligt Försäkringskassan fanns det inte objektiva bevis för att hennes arbetsförmåga var nedsatt. Det är myndighetssvenska för “sorry, men vi tror varken på dig eller dina läkarintyg. Upp och hoppa istället för att vara en belastning”. Maken Daniel, själv deltidssjukskriven på grund av tarmcancer, är nu hennes sista hopp eftersom Försäkringskassan fortsätter att neka henne hjälp. Det är ovärdigt.
Nästan alla de kroniskt sjuka som får avslag från Försäkringskassan lider svårt. Enligt en studie från Lunds universitet känner en majoritet av de intervjuade stor hopplöshet och oro inför framtiden. Nära samtliga vittnar om en stor psykisk press och om kraftigt förvärrade symptom efter Försäkringskassans avslag. Hälften har försökt eller övervägt att ta sitt liv. De är våra medmänniskor och de får inte den hjälp vi som samhälle kommit överens om ska vara tillgänglig.
Något har gått sönder i Sverige, sa Socialdemokraterna inför valet 2014. Det hade de rätt i. Efter åtta år med ett borgerligt styre hade våra socialförsäkringar tunnats ut kraftigt. Regeringen Reinfeldts första stora projekt var just att förklara krig mot samhällets svaga, genom en omfattande socialförsäkringsreform som 2008 slet undan tryggheten för hundratusentals människor. Mycket av de problem som finns idag, härstammar från den reformen.
Nu har det gått snart fem år sedan Socialdemokraterna fick regeringsmakten. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har gjort flera framsteg, bland annat genom att ta bort den bortre tidsgränsen och de siffersatta målen om minskade sjuktal. En utredning ska också se över delar av den dysfunktionella rehabiliteringskedjan. Det är på rätt väg, för det snabbaste sättet att få människor tillbaka i jobb är att göra dem friska, inte fattiga.