I söndagens partiledardebatt i SVT använde Ulf Kristersson (M) siffror från Eurostat, EU:s statistikorgan, för att beskriva Sverige som ett land på dekis.
"Vi har nu EU:s fjärde högsta arbetslöshet – efter Grekland, Italien och Spanien", sa Kristersson med darr på stämman.
Det låter ju förfärligt att Sverige skulle befinna sig på samma nivå som dessa sjuka sydeuropeiska ekonomier. Men riktigt så illa är det inte.
Det är nämligen vanskligt att jämföra arbetslösheten inom EU eftersom medlemsländerna har så olika system för sjukpenning och förtidspensionering.
Till exempel har länder som Belgien och Österrike mer generösa system för förtidspensionering än Sverige som stramat åt möjligheterna till sjuk- och aktivitetsersättning.
I svensk borgerlig retorik skulle det kunna beskrivas som att dessa länder förtidspensionerar bort en stor del av sin arbetslöshet.
Det faller dessutom på sin egen orimlighet att EU-länder som Bulgarien (med en arbetslöshet på 5,6 procent, enligt Eurostat) och Rumänien (5,2 procent) skulle ha en bättre arbetsmarknad än Sverige (8,9 procent).
Faktum är att en stor del av befolkningen i Rumänien och Bulgarien befinner sig i permanent utanförskap och överhuvudtaget inte är en del av arbetskraften. Många har blivit tiggare i andra EU-länder.
I Rumänien och Bulgarien är sysselsättningsgraden bara 57,8 respektive 58,8 procent av befolkningen i åldern 15-74 år. I Sverige är samma siffra nästan 68 procent – en av de högsta i EU.
I Sverige är dessutom förutsättningarna för jobb och ekonomisk tillväxt mycket goda jämfört med de flesta andra europeiska länder.
Sverige har välskötta offentliga finanser och rankas år efter år som ett av världens mest innovativa länder. Nu storsatsas även på forskning, infrastruktur och utbildning för att få fart på Sverige efter coronakrisen.
Det betyder inte att det saknas problem i Sverige. Det är allvarligt att nästan 200 000 svenskar är långtidsarbetslösa, det vill säga varit arbetslösa längre än ett halvår.
Därför behöver Sverige vässa och stärka jobbpolitiken för att undvika att en ny stor grupp människor blir permanent utslagna från arbetsmarknaden – och det är utmärkt att frågan står i fokus i partiledardebatterna och inför valet 2022. Är svaret på problemet ett nytt jobbskatteavdrag à la Kristersson eller större satsningar på extratjänster och arbetsmarknadsutbildning? Eller något annat?
Det skadar emellertid inte om den diskussionen förs sakligt och utan enfaldiga retoriska överdrifter om läget i landet. Sverige har faktiskt inte kollapsat. Det är fortfarande ett av världens rikaste och mest välmående länder.