Det var gräsrötterna som röstade fram honom till ledningen för ett parti som över tid blivit allt mer splittrat med en tydlig vänsterinriktad majoritet med drömmar om att återupprätta Labours mer radikala 1970-talspolitik
Jeremy Corby valdes som partiledare i september förra året. Valet var minst sagt sensationellt. Corbyn tillhörde inte den man talade om som ny partiledare, men det nya röstningsförfarandet som den förre labourledare Ed Milliband infört, banade vägen och passade Corbyn och vänstern i partiet.
De laboursympatisörer som betalade tre pund i medlemsavgift kunde vara med och rösta fram den nye labourledare. Corbyn blev med sina radikala idéer på så sätt de nya medlemmarnas man.
För Labour har tiden efter Corbyn sannerligen inte varit en dans på rosor. För att uttrycka sig försiktigt har det mesta gått åt skogen.
Labour har inte haft så låga opinionssiffror som nu på 50 år, ett parti i kris.
Nu står Corbyn inför den nästan omöjliga uppgiften att ena ett splittrat parti. Dels måste han själv bygga upp ett förtroende i partiets alla led, dels samla den djupt splittrade labourgruppen i parlamentet.
I de senaste opinionsmätningarna fick Labour endast cirka 28 procent av väljarstödet, medan Tories ligger på dryga 40 procent. Dessutom är Jeremy Corbins egna förtroendesiffror knappast något att hurra för. Han ligger långt efter den nyvalde torieledaren Theresa Mays popularitet.
Just nu pågår Labours årliga kongress i Liverpool. Corbyns inledningstal, fick stående ovationer, men så går det till vid alla välregisserade kongresser. Men faktum kvarstår: Corbyn har stora svårigheter. Internt ifrågasätts hans kompetens och hans möjligheter att ena den så viktiga partigruppen i underhuset.
Inte minst är det många som kommer ihåg misstroendeomröstningen tidigare i år, där 172 labourparlamentariker röstade för att avsätta honom. Endast 40 visade förtroende för partiledaren
För Jeremy Corbyn gäller därför fortsatt uppförsbacke. Dels måste han bygga upp ett nytt förtroende för sig själv, dels måste han visa att han har förmågan att fånga upp de kärnväljare som nu sviker och som blivit allt mer negativa till Labour och vänder sig till Tories eller soffan.
Det handlar bland annat om att lägga grunden för en trovärdig rättvisepolitik. Klasskillnaderna i Storbritannien är fortsatt stora.
Labour och Corbyn får kämpa hårt för en ny valseger när det är dags igen för nästa parlamentsval om knappt fyra år. Under fyra år kan mycket hända i politiken. Även med Labour.
I dag är det Tories och Theresa May som har greppet utan att egentligen göra något, men politik är inte sällan det möjligas konst. Ett kraftsamlat och återsamlat Labour kan självfallet bli en vinnare med eller utan Jeremy Corbyn vid rodret.