Det nya kommunalrådet Lars Forsgren (S) i Arvidsjaur inledde sitt uppdrag med att beskriva det politiska uppdraget som en inte särskilt politisk roll. I den senaste intervjun med Piteå-Tidningen inleder han med att presentera sig i rollen som sitt gamla jobb som bilhandlare. Det är charmigt, att vanan finns kvar i det, men vidare talar han konsekvent om sitt nya uppdrag i termer av ”jobb” och ”yrke”.
På frågan om varför väljarna ska rösta på honom är svaret att han vill att Arvidsjaur ska vara ett bra ställe att bo på och att man ska känna sig sedd som både medborgare och företagare. Det är förstås ett ganska platt och intetsägande svar, men med hans bakgrund som företagare verkar Forsgren vilja profilera sig just som kanske mer positivt inställd gentemot näringslivet.
Det är han inte ensam om. Centerpartiets gruppledare Bjarne Hald menar att skiljelinjen mellan C och S i kommunpolitiken främst handlar om synen på företagsamhet. Han tar den kommunala campingen Camp Gielas som exempel, där C tycker att kommunen ska sälja. Forsgren tycker dock också att det är rätt att sälja om det visar sig vara det bästa för kommuninvånarna. Ännu ett ganska platt uttalande, och var ideologi och politisk vilja kommer in för vare sig Hald och Forsgren är tämligen oklart utifrån deras uttalanden. Det kan inte vara lätt att vara väljare i Arvidsjaurs kommun när kommunalrådet och oppositionsledaren båda verkar ha svårt att svara på vad de politiska skillnaderna faktiskt är i kommunpolitiken.
På många platser i Sverige blir förstås den lokala politiken mer förvaltande och mindre ideologisk. I Norrbottens län har vi sett partier i koalitioner av många olika slag, som vi annars aldrig hade sett på rikspolitiskt plan. Det beror förstås på att ju närmare politiken är människor blir det lätt att det handlar om enskilda sakfrågor och hur personer kommer överens, snarare än partiprogram och långsiktig riktning. Men finns det inte plats för ideologi och politisk vilja, bara för att politiken är lokal?
Det enda man kan kalla det som sker i Arvidsjaur just nu är avpolitisering. Det är oroande. När politiken blir urvattnad skapas utrymme att ifrågasätta varför vi ens ska ha olika partier, när alla ändå tycker typ likadant? Och i förlängningen är det förstås ett demokratiskt problem. Varför ska vi ens ha folkvalda politiker, kan inte bara tjänstemännen bestämma allt om det ändå inte finns något politiskt innehåll? Då kan vi lika gärna lägga ner det här med demokratiska val.
Det kan låta som en avlägsen slutsats, men det är riktningen vi går mot i kommuner som Arvidsjaur. Vem ska man som medborgare vända sig till med missnöje eller idéer när en viss förvaltning eller liknande agerar fel, om politiska partier avskaffat sitt eget existensberättigande? Politiker är inte ett yrke. Det är ett uppdrag. Uppdraget att vara folkets röst när beslut som rör folket fattas.
Samtliga partier i Arvidsjaur behöver steppa upp sitt arbete med politikutveckling. Fundera, ur ett ideologiskt perspektiv, på var man långsiktigt ser sin kommun om tio, tjugo, trettio år. Gå sedan till val på det. En kommun utan vision och diskussion är en kommun på väg att dö ut.