Det är stilla veckan. Wikipedia på nätet har detta att säga: ”Onsdagen i stilla veckan har kallats dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad dymmel. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt.”
Och visst passar denna dova klang efter det fruktansvärda terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm.
Inte bara Mikael Niemi var i krokarna denna svarta fredag. Många känner någon som just klev ned till tunnelbanan eller som precis hade åkt bil en bit därifrån.
Platsen var vald med omsorg.
"Han kommer sitta inlåst för resten av sitt liv", säger polisens biträdande kommenderingschef Jan Evensson till SVT och syftar givetvis på den 39-årige uzbeken Rakhmat Akilov,.
Om han befinns vara skyldig blir straffet livstids fängelse. Dubbelmördaren Leif Axmyr är den som suttit i fängelse längsta tiden, 34 år. Att få straffet tidsbestämt (vilket möjliggör frigivning från fängelset när två tredjedelar av straffet suttits av) är ingen rättighet.
Man får till Örebro tingsrätt begärda tidsbegränsning och beslutet kan sedan överklagas till Göta hovrätt och sedan till Högsta domstolen. Det ska mycket till för att man ska fatta beslut om att frige en terrorist, ge honom fotboja och placera honom i en lägenhet i Åkeshov.
Jag tror ett Evensson har rätt när han säger att Akilov aldrig kommer att släppas ut ur fängelset, precis som fallet är med den lika fege norske barnamördaren.
Det var en tragisk tid efter attentatet. Men också hoppingivande. Samhällsfunktionerna fungerade och människor visade en rörande omtanke om varandra. Det var stort att uppleva.
Svensk Handel förutsade att mathandeln slår rekord i påsk. Försäljningen av påskmat väntas uppgå till cirka 7,2 miljarder kronor. Bara under skärtorsdagen räknar man med att svenskarna köpte mat för cirka 1,7 miljarder kronor. Arjeplogs kommun hade nettokostnader på 181 miljoner under 2015. Detta som en jämförelse med svenskarnas kostnader för sill, ägg och gravad lax. Ja, påskmusten ska vi inte heller glömma.
Om du nånsin kommer fram till Samarkand (text och musik Thorstein Bergman) gjorde succé för fyrtio år sedan. Samarkand är en stad i Uzbekistan, ett land som till ytan är lika stort som Sverige men har tre gånger så många invånare. Efter tsarernas och kommunisternas förtryck följde Islam Karimovs skräckvälde. De totalitära regimerna i Uzbekistan har skapat ett drivhus där våldsidéer spirar och gror. I det pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser skapat för 2016 ligger Uzbekistan på plats 166, av 180 granskade länder.
”Jihadister kommer att fortsätta orsaka död och lidande, men de är redan på väg att förpassas till historiens skräphög.” Det säger bodensaren Peter Englund som får hopp när stockholmarna gör värdigt motstånd mot terrorn.
Jag tror att han har rätt. I demokratin har olika våldsideologier en övermäktig motståndare.
Hoppas ni får en fin påskafton och en ljuvlig helg!