En majdag 2010 tog dåvarande kommunalrådet Bengt Niska, Pajala, med mig på en tur till Kaunisvaara. Han talade engagerat om hur den nya gruvan skulle lyfta bygden och bli början på en tid med expansion för Tornedalskommunen.
Denna vår för sju år sedan sjöd det av aktivitet i skogarna och på myrarna runt Kaunisvaara. Gruvbolaget Northland Resources investerade och anställde personal.
Bara några år senare störtdök emellertid järnmalmspriserna. Gruvan förlorade sin lönsamhet – och 2014 var konkursen ett faktum. Investerare förlorade sina pengar. Hundratals människor tappade jobben. Många såg det som dödsstöten för alla storstilade framtidsplaner i Pajala. Det har emellertid hela tiden funnits krafter som fortsatt tro på projektet och möjligheterna till en omstart i Kaunisvaara.
Sommaren 2015 gjorde fem kapitalstarka herrar (Erik Selin, Bert Nordberg, Bruce Grant, Mats Paulsson och Carl-Henrik Svanberg) gemensam sak. Konstellationen – som kallar sig Abecede – köpte anrikningsverket i Kaunisvaara för 50 miljoner kronor.
”Vi är ute efter att hitta en lösning som betyder utveckling – inte avveckling i Tornedalen”, förklarade Bert Nordberg i en NSD-intervju 15 juli 2015.
I förra veckan kom även beskedet att konkursförvaltaren träffat en bindande överenskommelse om försäljning av resterande del av Northlands konkursbo till Abecede.
”Som det ser ut nu på marknaden finns det hyfsat goda förutsättningar. Om ungefär ett år skulle det kunna komma igång en verksamhet”, säger Mats Leifland, styrelseordförande för Abecede, i en NSD-intervju.
Om järnmalmspriset håller sig mellan 70 och 80 dollar per ton förutspår även gruvexperten och professorn Pär Weihed att gruvan ganska snabbt kan bli lönsam.
Fortfarande finns en del frågetecken att räta ut. Men det är bara att hålla tummarna för att det går vägen.
En återstart av gruvan skulle betyda oerhört mycket för Pajala – en kommun som under lång tid präglats av befolkningsminskning och ekonomisk nedgång.
300 nya arbetstillfällen, som det talas om, är ett jättelyft för en liten glesbygdskommun med bara 6 100 invånare. Det är som om residensstaden Luleå helt plötsligt skulle få en etablering med 3 700 nya jobb!
Följaktligen börjar kommunledningen i Pajala på nytt att tala om framtidstro och utveckling.
Det går emellertid inte att ta ut något i förskott. Gruvprojekt är ingen söndagspromenad. De genererar inga vinster dag 1 eller dag 2. De kräver stora initiala investeringar, liksom starka, långsiktiga och uthålliga ägare.
Northland Resources är inte det enda bolag som kraschat. Minns bara historien om Samuel Gustaf Hermelin (1744–1820). Hermelin såg tidigt möjligheten att utvinna järnmalmstillgångarna i Gällivare och investerade stort. Men de långa avstånden – i kombination med vikande konjunkturer och 1809 års krig – gjorde att projektet snabbt blev olönsamt.
Hermelins livsverk splittrades. 1812 var han ruinerad.
Det skulle ta nästan 100 år med många andra investerare, konkurser, bakslag och kostsamma järnvägsbyggen innan Hermelins vision blev verklighet. I dag känner vi LKAB och Malmfälten som en stabil guldgruva för hela det svenska samhället. Men det tog alltså mycket lång tid att nå dithän. LKAB var ingen omedelbar framgångshistoria.
Jag hoppas verkligen att det inte ska ta 100 år för gruvan i Kaunisvaara att bli en stabil affär. Men historien om Samuel Gustaf Hermelin påminner om att det är bra att ha is i magen när vi i dag talar om Pajala och gruvan i Kaunisvaara.