Siffrorna kommer från en Sifo-undersökning för Expressen, och tappet är onekligen stort. Sex procentenheter. Förtroendet för Löfven har gått från trettiotvå procent till tjugosex. Men vad säger siffrorna egentligen? Jo, att Stefan Löfven förr legat i topp men nu skvalpar i mitten.
Att vara Sveriges statsminister innebär ibland att folk får lägre förtroende för en, eftersom man som statsminister är ansvarig för hela landet, och inte bara det parti man är ordförande för. Är folk missnöjda med minsta grej från rikshåll är det statsministern som straffas, trots att regeringen består av fler partier och ett stort antal statsråd.
Men jämför man med Nyamko Sabuni (L), som inte sitter i regeringen, är förtroendet för henne så lågt som elva procent. Det är klart att det finns nyhetsvärde i att statsministern går från trettiotvå till tjugosex, när de ointressanta partiledarna fortsatt ligger på ungefär samma siffror som innan, oavsett hur låga de är.
Med det sagt ska Socialdemokraterna inte förminska detta. Det är ett stort problem för det socialdemokratiska partiet att förtroendet för partiledaren sjunkit så mycket, och detta måste S genast åtgärda.
Hur ska då det Socialdemokratiska partiet agera för att folkets förtroende för dess partiledare ska öka? För som statsminister är det som sagt inte konstigt att förtroendet sjunker ibland, men partiet måste ändå ta detta på allvar om partiet ska klara sig över nästa val utan för stor skada skedd. Därför skulle det behövas en större tydlighet från Löfven när han uttalar sig som statsminister och när han uttalar sig som partiledare.
Förra hösten visade att det inte är självskrivet att en socialdemokrat kommer vara statsminister i Sverige för evigt, och dagen den förändringen sker får det inte ske på grund av en partiledare. Det socialdemokratiska partiet är större än dess ledare, till skillnad från små partier som Liberalerna och Miljöpartiet, vars opinionssiffror just nu sladdrar på riksdagsspärren och vars partiledare hamnade lägst rankade i tidigare nämnda förtroende-mätning.
Stefan Löfven är en otroligt kompetent ledare. Han har tagit stort ansvar i en svår tid, fått till stånd en regering när nyval verkade oundvikligt, och han har visat sig vara en stark landsledare och förhandlare, vilket var vad Sverige behövde. Det vore tråkigt om minnet av Löfvens gärningar blev ett fall för att han inte visade tydligt nog att han är dessutom är socialdemokrat.
Förtroendet för Stefan Löfven kan mycket väl öka. Regeringen har haft en svacka under en tid nu. Allt ifrån misstroendeförklaringen som riktades mot justitieminister Morgan Johansson (S), till inrikesminister Mikael Dambergs misslyckade Instagram-inlägg förrförra veckan. Detta kan vända precis lika fort.
Men det är inte heller en otrolig tanke att Socialdemokraterna kommer att byta partiledare innan valet 2022. Och utifrån tidigare nämnda kronprinsars nuvarande popularitet är det ganska möjligt att denna nya partiledare skulle kunna vara den nuvarande finansministern Magdalena Andersson, som i fall hon väljs till partiledare går in i valrörelsen 2022 som Sveriges första kvinnliga statsminister.
Det är en intressant tanke. Men vem som efterträder Stefan Löfven får väl visa sig med tiden. Huvudsaken är att partiet tar dessa siffror på allvar och funderar på var framtiden ligger för den svenska socialdemokratin.