Det finns en uppenbar problematik i spelsajternas hetsande reklamer och utbreddhet. Självfallet ska det vara okej att spela. Men det finns något i reklamernas lockelse som inte alla kan stå emot, som ruinerar familjer och förstör relationer. Spelberoendet är ett reellt hot mot den svenska folkhälsan, och bör behandlas som ett sådant.
Alkohol regleras i Sverige. Monopolet är en viktig del i att förebygga ohälsa och missbruk. Men nätspelen är nästan helt oreglerade, och utländska sajter tillåter spelare att satsa men har inget ansvar när missbruket blir ett problem för både individ och samhälle.
Detta påtalade även den svenska skiddrottningen Charlotte Kalla i en intervju nyligen, där hon förklarade varför hon valt att inte göra reklam för olika bettingsajter och spelbolag. Väldigt många idrottstjärnor, gamla som unga, har synts flitigt i reklamerna under sommaren men Kalla har alltså tackat nej, och nu hyllas hon för det.
Det är givetvis beundransvärt och bra av Charlotte Kalla att göra ett sådant ställningstagande. Men fokus på individerna i reklamerna är också problematiskt. Det är ju inte som att ställningstagandet i sig inte gynnar varumärket Charlotte Kalla, när hyllningarna väller in och toppar rubriker.
De sporter som pumpar mest pengar gör också det till stor del med anledning av att de är intressanta att spela på. Det ska inte enskilda idrottsutövare beskyllas för. För många av dem är betting och spel vad som möjliggör deras löner, i alla fall de som tjänar bra på sin sport, fotbollsspelare exempelvis.
Det är, precis som på många andra delar av marknaden, pengar som är det främsta intresset. Det är varken sporten eller människan som spelar som sätts i främsta rummet hos spelgiganterna, utan hur mycket pengar som går att tjäna. Självklart är det bra om idrottsstjärnor har kapital och kurage att markera mot det, men det är inte deras primära ansvar.
Och, som sagt, det är inget fel i att vilja spela. Problemet är att spelsajterna är inte till för de som spelar. De som ofta förlorar får betta hur mycket pengar som helst, medan de som oftare vinner möts av begränsningar som tagits fram just för att de spelarna är en förlust för bolagen.
Men saker görs för att åtgärda detta. Tidigare i vår lade regeringen förslag på en omreglering av spelmarknaden, vilket är helt rätt väg att gå. När problemen är samhällets måste politiken komma med svar. Det funkar inte att vi skuldbelägger eller hyllar enskilda idrottare eller kändisar som gör reklam.
Vi kanske bara skulle behöva lägga huvudet på sned och rakt ut våga erkänna att problemet är just att vi hela tiden sätter pengar före människan, och fråga oss hur länge vi ska fortsätta tillåta ett sådant system.