Finanskrisen 2008-2009 slog stenhårt mot svensk exportindustri och drabbade Sverige betydligt hårdare än många konkurrentländer.
Hela 10 procent av industrijobben i Sverige försvann mellan 2008 och 2009. Motsvarande andel förlorade jobb i Tyskland var bara cirka 2,5 procent.
Dåvarande ordföranden i IF Metall, Stefan Löfven, ansåg därför att Sverige borde införa samma modell för "kurzarbeit", korttidsarbete, som Tyskland för att motverka utslagningen av jobb och industriell verksamhet.
Den dåvarande M-ledda regeringen lyssnade artigt. Men den var inte intresserad av att ta till sig de fackliga synpunkterna och idéerna.
När Stefan Löfven blev statsminister 2014 fick han emellertid möjlighet att själv förverkliga sina tankar. Han lät Anders Ferbe, en annan tidigare ordförande i IF Metall, utreda ett nytt system för korttidsarbete i Sverige.
I augusti 2018 fanns ett färdigt utredningsförslag. Detta blev därefter en av punkterna i Januariavtalet mellan S, C, L och MP 2019.
När sedan pandemin drabbade hela världen, inklusive jobben och företagandet i Sverige, i början av 2020 fanns därför en färdig modell som kunde sjösättas blixtsnabbt. Arbetsmarknadens parter hakade på och skrev på avtal om korttidsarbete och korttidspermitteringar.
Först ut – bara några timmar efter regeringens beslut – var arbetsgivarorganisationen Visita och Hotell- och restaurangfacket. Andra fack och arbetsgivare följde efter som ett stort lämmeltåg.
Arbetsgivaren gavs möjlighet att dra ner arbetstiden till 80, 60 eller 40 procent av en heltid. Men arbetstagaren kunde ändå behålla mellan 92 och 96 procent av lönen, tack vare det statliga stödet.
Nu finns en utvärdering om korttidsstödets betydelse. Det räddade cirka 40 000 jobb under pandemins första år, enligt en rykande färsk rapport från myndigheten Tillväxtanalys.
Många företag undvek konkurs samtidigt som det skapade trygghet för både arbetare och tjänstemän. Tiotusentals svenskar slapp arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
Tveklöst har denna politik, som i hög grad bär Löfvens och arbetarrörelsens signum, mildrat följdverkningarna av coronakrisen.
Det var smart och förutseende socialdemokratisk politik – byggd på samverkan mellan partiet och facket – som gjorde att Sverige hade ett verktyg för att hantera de dramatiska konsekvenserna på arbetsmarknaden.
Utan Löfvens politik och korttidsstödet hade Sverige befunnit sig i ett betydligt sämre läge under och efter pandemieländet.