Liberalerna fortsätter sin kräftgång, i den senaste opinionsundersökningen från SVT Novus fick de 2,7 procents stöd. Snart är de så små att de börjar bli svåra att fånga upp i opinionsundersökningar.
Men att de är det klart minsta partiet hindrar dem inte från att bråka mest. Ett uppror kräver att L nu ska lämna beskedet om att de ska ingå i ett borgerligt block efter nästa val, istället för att som nu ingå samarbete med S, MP och C i form av Januariavtalet. Initiativtagaren till upproret, Mårten Hemström (L) som är gruppledare i Sala, säger till SR att det inte ens fanns en majoritet för Januariavtalet i Liberalerna när det godkändes.
Han hävdar att medlemmarna – till skillnad från en majoritet av förtroenderådets 68 ombud som fattade beslutet – var mot. För att göra en sådan poäng hade det varit hjälpsamt om stödet för hans uppror var massivt. I stället är det endast ett 40-tal medlemmar som skrivit under, eller 0,3 procent av Liberalernas medlemmar.
Uppropet undviker huvudfrågan, hur L ser på SD. Om det just nu hade funnits en M, KD, SD-regering hade de bråkat om de ser på valet i USA, Busch verkar missnöjd med att Demokraterna vann och flera röster inom SD accepterar inte ens utfallet i ett demokratiskt val. Hur ska L kunna acceptera det?
Det talas mycket om SD:s historia men nyligen greps en SD-politiker i Uppland efter att polisen hittat en rörbomb. Om det skett någon utveckling i SD är det att de gått från nazistiska skinheadsskandaler till järnrörsskandaler till bombsskandaler. Gång på gång ser vi också SD-företrädare avslöjas med rasistiska uttalanden, det har skett så många gånger att knappt någon reagerar längre. Är det något som de liberaler bakom upproret vill att L ska förknippas med?
Liberalerna var splittrade när de fattade beslut, men det fanns en majoritet för Januariavtalet. Senare valde L en partiledare som i grunden var emot Januariavtalet och som istället för att försöka göra det bästa av det framstått som missnöjd. Hur vill Nyamko Sabuni att väljarna ska reagera? Tycka synd om henne?
När Centerpartiet lyckas få igenom sina frågor är de stolta och lyckas kapitalisera på framgångarna. L, däremot, framstår mest som griniga och gnälliga. Frågan handlar också om vilka väljare de har kvar och vilka väljare de tror sig kunna vinna. De väljare som är kvar känner rimligen till att L ingått i Januariavtalet föra att stänga ute SD. Om L skulle komma med ett helt annan principiell hållning, kommer de väljarna stanna kvar då?
Och de väljare som vill ha en M-ledd regering även om den blir beroende av SD, kommer de verkligen att lita på L? Liberalerna valde ju sist att samarbeta med S, MP och C, hellre än att samarbeta med M, KD och SD. Sedan dess har L utgjort en del av regeringsunderlaget. Varför skulle en högerväljare lita på L nu?
Till sist blir frågan vilken politik L hoppas få igenom. Och det är väl det som är problemet för L, de kan inte komma runt regeringsfrågan. De lyckas inte prata om särskilt mycket annat än sina egna opinionssiffror och splittringen i regeringsfrågan. Därmed utvecklas inte heller deras politik.
Det är väldigt svårt att se hur L skulle lyckas vända på sitt allt svagare stöd. Och ju svagare de kommer bli ju mer kommer de att bråka internt. Oavsett vilken linje de väljer i regeringsfrågan kommer de båda sidorna inte att kunna enas. Bråken kommer fortsätta och därmed resan nedåt i opinionen.