I sitt installationstal, alltså det tal hon höll på Socialdemokraternas kongress som nyvald partiledare, talade Magdalena Andersson om hur det blåser socialdemokratiska vindar nu. Andersson tog de senaste valen i Norge och Tyskland som exempel, då båda resulterade i socialdemokratiska valsegrar. Den förstnämnda spelar förstås stor roll eftersom att Norge är ett land så likt oss. Det senare är viktigt, framför allt för att Sverige ska ha starka allierade i EU. Men vi återkommer till det.
Magdalena Andersson ägnade nämligen även stor del av sitt tal åt att prata om norra Sverige. ”Bara i Norrbottens län planeras nu investeringar på upp till 700 miljarder kronor. Vi kan inte riskera att investeringar som minskar utsläpp och skapar jobb inte blir av för att marknaden tycker att risken är lite för stor, då ska politiken kliva in”, talade Andersson och utlovade statliga kreditgarantier.
Det som sker i vårt närområde nu är den nya, gröna industriella revolutionen. Det har vi kunnat läsa om och höra sägas många gånger. Men det behöver finnas en politisk vilja och tanke i det. Det går inte att bara planlöst jubla över investeringar (eller gråta om de uteblir). Det handlar om att locka men samtidigt ställa krav. Det var under den industriella revolutionen på 1800-talet som fackföreningar och kampen för arbetares rättigheter aktualiserades. För att det behövdes. Och facklig-politisk samverkan kommer ha en avgörande roll även i klimatomställningen, vilket Andersson också påtalade med orden: ”Vårt gröna folkhem ska inte vara något fuskbygge!”
Ännu finns det arbetare som går till jobbet utan att komma hem. Ännu finns det dem vars kroppar slits ut långt före pensionsålder. Än finns helt enkelt mycket att göra. Och detta vet de företag som väljer att satsa på Sverige, för här har vi en lång tradition av starka fackföreningar vars kamp gett avtryck. Alla företag vet att om man vill etablera sig i ett land där arbetare är slit-och-släng-varor och där arbetskraften är oorganiserad och billig, ja då är det inte Sverige man ska till. Och Sverige hade aldrig heller kunnat konkurrera med billig arbetskraft, så självklart ska vi konkurrera med trygghet och kompetens. Det är en kamp som alltid funnits här och som gör sig ytterligare aktuell i och med allt som sker här i norr.
”Klimatkrisen inskärper hur beroende vi är av varandra. Vi ska göra vår del. Sverige ska visa världen att klimatomställning skapar jobb och tillväxt. Vi ska samarbeta med våra nordiska länder och med våra vänner i EU. Och i varje internationellt sammanhang ska vi driva på för en snabbare omställning, med den trovärdighet som ledartröjan ger oss”, sa en strålande Andersson till kongressens jubel.
Med dessa ord sammanfattade Andersson framtidens utmaningar och möjligheter. EU är det mest välutvecklade demokratiska organ vi har som sträcker sig över nationsgränser. Där kan vi påverka globalt på ett sätt som Sverige ensamt inte kan. Både för den gröna omställningens skull, men också för arbetsrättens. Sedan Storbritannien lämnade har Tyskland blivit en än mer självklar ledarnation inom EU och således är det förstås bra att Tyskland nu får ett progressivt ledarskap. Sverige har redan riktningen utstakad, och en kvinnlig statsministerkandidat som kommer kunna få jobbet gjort.