Mycket kan diskuteras kring kommunernas ansvar att hjälpa utsatta familjer och individer. Högern säger: de får klara sig själva. Vänstern säger: klart kommunen ska bistå. Sverigedemokraterna säger: Klart att kommunen ska bistå - så länge det inte är invandrare det handlar om.
En sak som står klart är att Bosättningslagen som trädde kraft 2016 är ett effektivt sätt att riva upp individer och familjers sköra trygghet genom att riva hyreskontrakt - och ha lagen på sin sida. Bosättningslagen är en del i det tvååriga etableringssystem som implementerats under tid, men som aktualiserats efter den så kallade "flyktingströmmen" 2015. Den som fått uppehållstillstånd har rätt att få hjälp att hitta boende, om man mot förmodan inte lyckats hitta tak över huvudet själv.
Det är nu det blir intressant. Bosättningslagen ger Migrationsverket rätt att placera de som nyss fått uppehållstillstånd i olika kommuner. Men, den ger även kommunerna rätt att säga upp personers hyreskontrakt efter att etableringstiden på två år är över.
I en granskning TT gjort framkommer det att bland annat Österåker kommun strax utanför Stockholm i det närmaste utpressar personer att helt enkelt flytta från kommunen när den tvååriga etableringstiden gått ut. Granskningen visar hur kommunen i ett fall lagt fram två papper att välja på till personen i fråga att skriva under.
Det ena skulle innebära att hen avsäger sig all ekonomisk hjälp av kommunen, och det andra godkänner en flytt till Kramfors då hen inte klarar av försörjningen i den egna kommunen. Kramfors, en kommun hen inte känner någon i, det inte finns jobb, men där Österåker kommun skrivit avtal med en privat hyresvärd, två mil utanför centralorten.
En flytt som kommunen bekostar, och "bjuder" på den första hyran. Österåker är inte den enda kommunen som anklagas för att dumpa socialt utsatta i mindre, fattigare kommuner för att slippa ta ansvar för dem själva. Även Täby och Solna anklagas för att ha samma tillvägagångssätt.
Kommuner, som anses vara de rikaste i landet. Kommuner där arbetslösheten är låg, inkomsterna höga, medelåldern hög och sjukskrivningarna låga. Trots det gör man allt för att slippa från ansvar, och dumpa över personer som behöver hjälp och stöd till kommuner som redan idag både har de största ekonomiska svårigheterna, och har de högsta kommunalskatterna i landet. Kommunalrådet i Solna, moderaten Lars Rådén, säger till TT: "Jag vänder mig mot beskrivningen att vi skickar någon någonstans", trots att flera kommuner vittnar om motsatsen.
Ojämlikhet mellan stad och land visar sig inte bara i vilka kommuner som har ett brett serviceutbud, fungerande välfärd, relativt låg skatt och lever länge. Det visar sig också i vilka kommuner som utan knussler gör allt för att undvika kommunmedborgare som i ett startskede "kostar pengar", mot de som är i ett stort behov av nya individer till kommunen för att kunna upprätthålla välfärden om några år.
Det är orimligt att kommuner kan bidra till en självuppfyllande profetia där egna, bristfälliga etableringsprogram är ett medvetet val för att i etableringsperiodens slut kunna utpressa personer att flytta över kommungränserna för att människornas sociala utsatthet inte ska belasta de redan feta kommunbudgetarna. Att bli dumpad är aldrig roligt. Men i det här fallet är det faktiskt kommunerna det är fel på, inte individerna som utsätts för det.