Så fungerar debatten. Eller har gjort, tidigare. Numera finns en växande del i vårt samhälle som börjar bli allt mer faktaresistenta, som inte tror på vad forskning eller media säger. I förrgår var en av nyheterna man kunde läsa i bland annat Piteå-Tidningen att jordens resurser är slut för i år. Från och med den 28 juli lever vi över våra tillgångar. Om hela världen levde som vi i Sverige skulle det behövas fyra jordklot. “Lyckligtvis” råder global ojämlikhet och således förbrukas “bara” 1,7 jordklot.
Igår kunde vi samtidigt läsa i Piteå-Tidningen om en debatt som uppstått på Facebook, där Piteås Moderat-ledare Håkan Johansson (M) delat ett blogginlägg av kändispredikanten Runar Sörgaard. Sörgaard skriver på sin blogg bland annat klimataktivisten Greta Thunberg är ett extremistiskt barn, och hävdar att det är en myt att jordens klimat påverkas av människor.
Sällan har väl två nyheter tillsammans sagt så mycket om vår samtid. Klimatkrisen, och mänsklighetens orsakande av den, är fakta - sedan finns det åsikter om vad som borde göras åt den. Johansson säger till Piteå-Tidningen att han absolut inte förnekar att det sker en klimatförändring, bara att vårt mänskliga levnadssätt inte spelar roll för det.
Nu kan vi väl bara snabbt tänka själva: hur många TV-apparater finns det i ditt hem? Hur många telefoner? Hur många Ipads? Hur mycket mat slänger ni i veckan? Hur många bilar har ni? Hur ofta reser ni? Allt det där är saker som produceras av jordens resurser. Och det är fakta att vi i Sverige lever som om det fanns fyra jordklot.
Vad kan man då göra åt det? Piteå-Tidningens ledarsida, denna text, är inte en oberoende nyhetskanal som resten av tidningen är. Således är det helt okej att ledarsidan tar den fakta som ligger på bordet, det vill säga att klimatförändringar sker, jordens resurser är slut för i år, och en högt uppsatt kommunpolitiker tycker att det är strunt, och sedan framför en åsikt på ämnet:
Klimatkrisen löses genom internationell solidaritet och satsning på forskning. Det finns länder som har råd att göra en grön omställning. Sverige är ett sådant, för vi är ett land som genom åren haft stark ekonomisk tillväxt. Sedan finns det länder som precis utvecklat sin ekonomi nog att börja ha råd med allt vi i västvärlden har råd med, och därmed kommer allt fler länder börja nalla mer och mer av jordens resurser, precis som vi i Sverige gör. Och slutligen så finns det länder som lever i sådan extrem fattigdom att de knappt får del alls av de resurser den här planeten har.
När orättvisa är påtaglig vill vi alltid rätta till den. Är det rättvist att vissa länder lever som vi i Sverige och att man i vissa länder knappt har el, vatten, eller tak över huvudet? Nej. Global ojämlikhet har fört oss till detta, och bara global jämlikhet kan rädda oss. Det är inte fakta, det är ledarsidans åsikt. Men visst är den smart?
Det handlar inte om att vi alla ska tillbaka till medeltiden. Vi skulle dock kunna avstå familjens andra bil, vi skulle kunna köpa färre teknikprylar till våra hem, vi skulle kunna resa mindre. Men så länge någon annan kan äga allt och göra allt som vi förväntas avstå så kommer vi inte att vilja göra det om vi inte måste. Därför behövs politiker, på alltifrån kommunnivå till global nivå, som för det första tar klimatkrisen på allvar, och för det andra förstår att den globala ekonomin måste styras demokratiskt, för att omfördela resurser och rädda planeten som vi ju de facto alla bor på oavsett hur mycket av den vi själva utnyttjar.