Vi har alla det där plagget i garderoben som inte passar men som vi låter hänga kvar. Varje gång vi tittar på det blir vi smärtsamt påminda om att det är bättre att lägga pengar plagg som faktiskt används, även om de kostar mer. Tälthallen vid Norrstrand är Piteå kommuns motsvarighet till det där plagget.
Två av tre säsonger har tältduken skadats. I måndags bedömdes den senaste skadan för omfattande för att kunna laga. Därför kom beslut från förvaltningen att hallen inte ska repareras under vintern, och att duken får ligga kvar under snön fram till våren. En utpyst ballong ska alltså ligga där på marken i flera månader. Kanske är den en påminnelse om att det är bättre att lägga pengar på en hall som faktiskt går att använda, även om det hade kostat mer från början.
Skillnaden mellan det där klädesplagget vi alla har i garderoben mot tältet Piteå kommun har, är att ingen annan vet om ens hemliga plagg. Vilket gör att skammen åtminstone är exklusiv. I Norrbotten vet alla om den där fotbollshallen som inte fungerar under vintern, vilket är den tid på året då sporten är i behov av möjligheten att kunna träna inomhus.
”Alla skulle föredra en fast hall, men efter ekonomiska avvägningar gjorde man bedömningen att det här var det alternativ man kunde genomföra”, säger förvaltningschefen Annika Nordstrand. Kommunalrådet Anders Lundkvist (S) menar att kommunen saknar kompetens för att sköta fotbollshallen, något som Nordstrand inte håller med om.
Det är bra av Lundkvist att konstatera att byggnaden faktiskt inte har fungerat. Men att förvaltningschefen och kommunalrådet har olika åsikter i frågan om kompetensen gällande att sköta hallen gör det hela till ännu mer av en soppa. Det är exakt den här typen av dumma grejer som kan avgöra kommuninvånarnas och väljarnas förtroende för hela organisationen. Vilket känns så onödigt.
Idrotten är oss alla kär, men kommunen har många verksamheter som vi i grunden värderar högre. Därför måste alla kostnader kopplade till idrotten visa sig vara träffsäkra investeringar. För det är en investering vi gör när vi bygger alla typer av idrottsarenor. Vi vill ha en levande sportkultur.
Idrotten är en kedja av välmående. För små barn är det lek, ett sätt att få motion och samtidigt ha roligt ihop med kompisar. Det är också en skola i att lära sig lyssna, följa regler, och behandla andra med respekt. Klubbar vars vuxna spelare når högre nivåer bidrar till laganda och gemenskap för hela kommunen, för alla vill heja på laget. De vuxna spelarna blir förebilder för barnen på orten, och så är cirkeln sluten.
Tas fotbollshallen ner hotar detta PIF:s verksamhet och platsen i damallsvenskan. ”Det är tveksamt om det går att ha elitverksamhet i Norrbotten när det ser ut såhär”, säger sportchefen Leif Strandh, som dock intygar att tälthallen fyller sitt syfte när den står uppe. Träningarna flyttas nu till Bergsvikens lilla hall som, utöver att den inte är optimal för träning på elitnivå, dessutom är den plats där yngre tränar. Nu får de samsas om tiderna, och ingen kan känna sig helt nöjd.
När man köper ett plagg må det vara okej att vara dumsnål. Men när idrotten kostar kommunen, och vi inte får den samhälleliga avkastning vi förväntar oss på grund av något så märkligt som en tältduk som inte klarat trycket, blir folk missnöjda. I många fall leder missnöje till andra valresultat och lägre förtroende för kommunen. I värsta fall skyller folk på idrotten, och tycker att den är en onödig kostnad. Det vore en tråkig utveckling för Norrbottens främsta fotbollsstad.