En representativ demokrati utgår från folket. Folket röstar, och utifrån vilken nivå som är ansvarig för vad röstar man kanske på olika partier. Sjukvårdpartiet i Norrbotten kammade hem många röster i valet 2018 och fick därmed makten i regionen. Regionen ansvarar för norrbottningarnas sjukvård.
Men väl på golvet är det ju sjukvårdspersonalen som ansvarar för en trygg vård. Det är inte regionrådet Kenneth Backgård (SJVP) som står där och tar emot patienter. Däremot har Kenneth Backgård makten att ge ansvarig personal förutsättningar att göra sitt bästa möjliga jobb, i form av resurser till vården som kan innebära bättre arbetsmiljö, fler kollegor, och trygghet och skydd på en tuff arbetsplats.
Misslyckas styrande politiker med dessa saker säger man att de duckat från ansvar. Det är både rätt och fel. Det de gjort är att inte ta till vara på sin makt, given av folket, för att garantera folkets bästa. Det gäller både nuvarande styre i regionen och eventuella framtida andra konstellationer.
Det har på senare tid, innan corona, blossat upp en diskussion om huruvida sjukvården helt enkelt borde förstatligas. Redan idag har staten ett ansvar för vår sjukvård, även om det ytterst ligger på regionerna att förvalta både de egna skattepengarna och de resurser de får av staten för att möjliggöra tillgänglig och lika vård.
Ett förstatligande av sjukvården skulle, teoretiskt, kunna leda till en bättre fördelning av landets resurser, och tvång på effektivisering i de regioner som har bättre förutsättningar än våran att klara av att leverera dräglig vård till alla invånare. Men det skulle lika gärna kunna falla platt åt andra hållet.
I Norrbotten är vi redan marginaliserade. De styrande i Region Stockholm tycker att vi gnäller och belastar när skattemedel går från deras region till våran. Och i ett land där staten inte bara skulle ha ansvaret utan även makten över sjukvården i Norrbotten, sitter det långt fler ledamöter i riksdagen från Stockholm än från norra Sverige.
Just nu går vården på knäna över hela landet. Staten tar därmed ansvar och skjuter till 20 miljarder extra till kommuner och regioner för att kunna hantera detta. Men makten över hur dessa kronor ska användas ska ligga på de styrande i regionerna, för de är valda av folket som berörs av de besluten.
Tidigare i veckan skrev Jonas Bergström en ledare om privatiseringskaoset i Region Stockholm som förutom vänskapskorruption och dyra konsultkostnader, lett till att regionen nu ber folk swisha bidrag för att regionen ska klara av att leverera sjukvård. Detta är alltså landets rikaste region som agerar på detta sätt. Där vill vi aldrig hamna.
Poängen med representativ demokrati är att den ska utgå från folket. Vara nära folket. Vissa saker är rimligt att besluta om på kommunnivå, medan vissa ska finnas på regional, statlig, eller EU-nivå. Norrbottens sjukvård bör vara en fråga för norrbottningarna främst, och därför ska makten också ligga hos oss. Ansvaret däremot, måste staten alltid vara med att ta. Just eftersom vi inte klarar oss på egen hand.
Att på ett sådant fundamentalt sätt reformera hela det svenska sjukvårdssystemet är i nuläget förstås inte aktuellt. Just nu behöver alla resurser möjliga ligga så nära vården som möjligt. Men låt corona-krisen påminna oss, långt efter att själva krisen är över, att ett förstatligande av sjukvården inte skulle ge norrbottningarna mer makt över sin egen situation. För den debatten förutspås att komma.