Den lokalpatriotism som forskats på och finns i Piteå ska ofta problematiseras. Det är svårt att komma in i Piteå, sägs det. Min första vecka i Piteå fick jag höra att man inte blir Piteåbo första generationen. På skoj men med glimt av allvar.
Jag förstår lokalpatriotism. Jag är från Jämtland. Bonnläpplandskapet som tror sig vara en egen republik. Jag är stolt över att komma från Jämtland bara för att jag gör det. Det finns noll prestation från min sida, ingen egenskap hos mig som gör det rimligt att känna sådan förbannad stolthet. Men det struntar jag i.
Piteå är likadant. I en internationell kontext är vi svenskar, i Sverige är det våra regioner vi reppar, men i slutändan finns det alltid en stad, ett område, en gata som verkligen är “hemma” och det är likadant överallt. Piteå är inget undantag. Det förstod jag min andra vecka här, då jag fick höra i fikarummet att det inte fanns på kartan för min kollega från Öjebyn att flytta till Hortlax.
Lokalpatriotismen blir skadlig först när den slutar handla om att vara stolt över var man kommer ifrån och istället börjar handla om att ogilla andra för att de kommer någon annanstans ifrån. Afghanistan eller Medelpad till exempel.
När vi känner sådan orubblighet i vår lokalpatriotism att vi inte ens kan överväga att lära känna andra eller ta del av andra kulturer. Det är först då lokalpatriotism blir dåligt. Men i det stadiet har den redan övergått i främlingsfientlighet, vilket är något helt annat, rentav motsats.
Tyvärr kan dessa snudda vid varann ibland när mänskligheten dummar sig. Men det är, och låt mig vara tydlig med det, varken så att Jämtland eller Piteå objektivt sett är världens bästa plats. Och allt som är subjektivt är också en dålig grund att behandla folk annorlunda.
Nu är jag förvisso varken från utlandet eller Medelpad, men jag upplever att jag verkligen välkomnats till Piteå och jag trivs väldigt bra här. Jag myser när jag lyssnar på “Det är hit man kommer när man kommer hem” när jag rullar av E4an och doften från Kappa når min näsa. Det är, objektivt sett, helt absurt.
När man tänker på kultur tänker man ofta på kanske musik eller mat från en viss geografisk plats, men vidgar man begreppet så handlar det i stort om hur vi människor tänker och interagerar med varann. Lokalpatriotism är kultur, men den står inte i kontrast till en öppen och välkomnande kultur, tvärtom.
Det är nämligen så att när man tycker att en viss plats är jordens bästa plats, trots att den objektivt sett inte är det, så finns det inget som får en att bli så nöjd som när andra också kommer till den insikten. Därför är en öppen och välkomnande kultur egentligen en grundläggande förutsättning för lokalpatriotism.
Det är också därför främlingsfientlighet är dumhet. Inte bara av det uppenbara skäl att alla människor är lika mycket värda och ingen kan rå för om de fötts utanför en viss kommuns, regions eller nations gränser, utan också för att ingen utomstående kommer att förstå förträffligheten med en viss plats om folket som bor där inte vill ha dit utomstående. Lokalpatriotism är något av det finaste som finns, bär den med stolthet!