Den avgående S-regeringen hade flera statsråd med förankring i skogslänen och norra Sverige. Men i Ulf Kristersson högerregering är det tunt med norrlänningar.
Det finns bara två ministrar med vissa kopplingar till regionen. Nya justitieministern Gunnar Strömmer (M) bor sedan länge i Stockholm men är född i Örnsköldsvik, hejar på Modo och har fortfarande en sommarstuga i Ångermanland. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) är född i Lycksele men har sedan lång tid tillbaka sin bas i Örebro.
Alla statsråd ska självfallet se till hela landet, oavsett var de kommer ifrån. Men det är klart att den försvagade norrländska representationen kommer att märkas i regeringens interna diskussioner om den gröna nyindustrialiseringen, det kommunala skatteutjämningssystemet, utbyggnaden av den statliga servicen runtom i landet, infrastruktursatsningar, fördelning av forskningspengar, utbildningsplatser och mycket annat.
Det blir färre som lyfter de norrländska kraven och synpunkterna. Andra perspektiv riskerar att dominera och forma regeringspolitiken.
Noterbart är dessutom att Ulf Kristerssons regeringsförklaring rymmer få konkreta besked om landsbygds- och regionalpolitiken.
Det talas i allmänna ordalag om att "det svenska skogsbruket är centralt" och att "den svenska livsmedelsproduktionen ska stärkas". De skarpa åtgärderna lyser dock med sin frånvaro.
Det är givetvis inte att begära att en ny regering ska ha svar på alla frågor dag 1 på jobbet. Men helt klart finns det många frågetecken att räta ut.
Det första riktiga testet blir budgetpropositionen för 2023 som ska läggas på riksdagens bord senast 15 november. Då måste regeringen redovisa samtliga statliga inkomster och utgifter, svart på vitt, krona för krona.
Under valrörelsen har de fyra partierna i regeringsunderlaget ju skapat stora förväntningar om vad som komma skall.
Ulf Kristersson & Co har utlovat både det ena och det andra. Ökade insatser mot den grova kriminaliteten. Utbyggnad av kärnkraften. Lägre bränslekostnader. Att försvaret ska ha 2 procent av BNP redan 2025 – i regeringsförklaringen ändras det dock till "senast 2026". Att det ska bli ökad kvalitet i skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Att skatterna ska sänkas. Plus en massa extra allt.
Att infria alla dessa föresatser blir svårt, för att inte säga omöjligt. Det är bäddat för svekdebatter alternativt att det blir stora statliga budgetunderskott.
Budgeten kommer inte att gå ihop om Moderaterna ska förverkliga alla sina utlovade skattesänkningar samtidigt som andra partier driver igenom stora utgiftsökningar – dessutom i ett extremt skakigt läge i världsekonomin.
Det känns som att det är fara å färde för svensk ekonomi.