Det är praxis sedan tidigare att talmannen utses av det block eller koalition som fått störst stöd i riksdagsvalet. Just nu ser de rödgröna ut att bli större än Alliansen, även om båda blocken är långt ifrån egen majoritet i och med att stödet för Sverigedemokraterna hela tiden ökar.
Att alliansen gick ut med att man planerar avvika från den praxis som gällt de senaste 50 åren, och föreslå en egen kandidat till talmansposten oavsett vilket block som blir störst, är en tydlig önskan om att få bilda regering efter valet. Kristersson har bestämt sig för att bli statsminister, och när väljarna inte verkar vilja rösta på en, då krävs nya metoder.
Om utfallet av valet blir så som de senaste undersökningarna visat, att de rödgröna blir störst, behövs stöd från Sverigedemokraterna för att Alliansens kandidat ska bli talman. I utbyte ville först Alliansen ge Sverigedemokraterna ordförandeposter i riksdagen, men detta backade Centerpartiet och Liberalerna på under fredagen.
Det är oroande att se Allianspartierna försöka köpslå med SD för att bilda regering, och många på vänsterkanten reagerade på just detta. Blåa debattörer svarade hånfullt att kritiken bara är bevis för hur maktfullkomliga sossarna är. Som om det inte är en längtan efter makt som drivit Moderaterna till att komma med idén om att bryta ordinarie praxis.
Det hela är rätt rörigt, men den analys som går att göra är att Moderaterna är allt mer desperata. De har inte presenterat någon ny politik på väldigt länge. Deras valfråga är sänkta skatter, precis som alltid. Kanske vill inte moderaterna presentera några vallöften för att de förstår att oavsett om det blir en rödgrön eller blå regering efter valet så kommer det att vara en minoritetsregering vars politiska handlingskraft blir begränsad.
Det är svårt att presentera politiska förslag och vallöften när det inte är säkert att det parlamentariska läget kommer innebära att det går att hålla vad man lovar, så det är väl helt enkelt enklast att inte lova någonting. Moderaterna lägger all energi nu på att få makten, men har slutat prata om vad de vill göra med makten när de väl får den.
Oavsett om man är höger eller vänsterut på den politiska skalan, så längtar nog många väljare efter att se valet börja handla om politik i stället för makt. Ingen kommer att vinna det här valet som inte klarar av att vara pragmatisk och förhandla. Vem som bildar regering spelar givetvis roll, men vilken politik som blir verklighet är oerhört mycket viktigare.