Ta Ulf Kristersson som exempel. Han kraschade sitt parti, förlorade ett val, splittrade Alliansen och blev inte statsminister. Klart att det gett karln lite dåligt självförtroende, varpå Moderaterna bestämde sig för att bland annat anställa en av högerns främsta opinionsbildare, Alice Teodorescu, för att hjälpa dem komma på ny politik. Stelt är bara förnamnet.
Men innan högerns katastrofval då? Hur fungerade svensk höger då? Tja, bland annat var den nytillträdde partiledaren Ulf Kristersson tydlig med att han inte var feminist. Sen ändrade han sig. Och nyckeln till att förstå en fungerande höger är denna. Han ändrade sig, och sa att han visst är feminist, när han fick kritik för att han inte kallade sig feminist.
För Moderaterna är inte feminister, det vet varenda kotte i skogen. De samarbetar med abortmotståndare i EU för bövelen. Men, Moderaterna hade åtminstone vid det läget förståelse för vad som var en populär åsikt och inte. Vid tillfället, när Feministiskt initiativ varit snuddande nära riksdagen och Me Too-upproret var i startgroparna, var det extremt impopulärt att vägra kalla sig själv för feminist. Sagt och gjort, kappvändarhögern avgjorde att moderatledaren numera var feminist.
Nu är tiderna annorlunda. Den moderate riksdagsledamoten Erik Bengtzboe visade sig vara skriven hos morsan och fifflat till sig 158 000 kronor efter skatt i ersättning, fastän fru och barn är skrivna i bostadsrätten i Stockholm. Bengtzboes agerande har kritiserats av många, särskilt med tanke på moderaternas hårda politik mot bidragsfusk, men en som inte kritiserat honom är faktiskt moderatledaren själv, nyfeministen och valförloraren Ulf Kristersson.
Kristersson valde att peta Bengtzboe från posten som arbetsmarknadspolitisk talesperson, men Kristersson verkade inte särskilt missnöjd över fusket i fråga. Han beskrev det som att Bengtzboes förtroende tyvärr var förbrukat. Hade jag varit strateg åt Moderaterna hade jag sagt: kasta honom framför bussen! Särskilt om planen ändå var att peta honom.
En bidragsfuskande moderat, det är ju humor i sig. Det hade gått att skriva många vänsteropnionstexter om det. Men den svenska högern är för svag för den typen av påhopp, det är som att sparka på någon som redan ligger. Vilket självfallet denna ledarsida inte sysslar med. Hela skandalen är oerhört skadlig för ett redan ärrat M.
Det är som sagt hela den svenska högern, inte bara Moderaterna, som har svårt för att slicka på fingret och känna vart vindarna blåser. De senaste dagarna har det varit stort ståhej över Sara Skyttedal, kristdemokraten som är mest känd för att ha skålat i champagne när december-överenskommelsen gick åt fanders.
Skyttedal är kandidat till EU-valet som går av stapeln om en månad, och har uttalat sig kritisk mot Sveriges nya Pippi Långstrump, Greta Thunberg. “Hon är bara ett barn men behandlas som en expert” sa Sara Skyttedal i en intervju tidigare i veckan. Kristdemokraterna samarbetar med klimatförnekare i EU, så uttalandet i sig är väl inte chockerande.
Nej, Greta Thunberg är inte en expert, och ja, hon är ett barn. Ett barn som upprepar det experten sagt i decennier, och som samlat en enorm rörelse bakom sig i ett globalt klimatuppror. Detta uttalande av Sara Skyttedal hade behövt gå genom en “Kristersson kallar sig feminist”-strateg som hade kunnat förklara för Skyttedal att även om du inte bryr dig om miljön så är det faktiskt rätt poppis att göra det. Jag hade gärna tagit det jobbet. För att mitt jobb som vänsterskribent skulle bli roligare.