Under en längre tid har sjukförsäkringen inte mått bra. Inför valet 2014 var Socialdemokraterna med rätta också kritiska mot hur alliansregeringen hade hanterat sjukförsäkringen.
Under Ulf Kristerssons tid som socialförsäkringsminister 2010-2014 blev hela 87 000 personer utförsäkrade. Av dem var det bara en mindre del som lyckades ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Efter maktskiftet 2014 har den S-ledda regeringen gjort en del för att vrida politiken i en annan riktning.
Den nya regeringen har slopat den bortre tidsgränsen, höjt taket i sjukförsäkringen och gjort vissa ekonomiska förbättringar för personer som har aktivitets- och sjukersättning. Men systemet är ännu inte riktigt friskt.
Både läkare, enskilda personer och fackliga organisationer har vittnat om avslag på sjukpenningen som drabbar sjuka och sköra människor.
Detta har jag också skrivit om flera gånger på ledarplats i NSD – bland annat 23 februari och 12 oktober 2017.
I en riksdagsmotion i höstas efterlyste även tre S-riksdagsledamöter Eva-Lena Jansson, Helèn Pettersson och Lennart Axelsson en översyn av sjukförsäkringen och Försäkringskassans praxis. Motionen behandlades i riksdagen 14 december och riksdagen gick i stor utsträckning motionärerna till mötes.
Socialförsäkringsutskottet skrev bland annat följande:
”Regeringen bör snarast återkomma med förslag till åtgärder som gäller bedömningen av arbetsförmågan kopplat till normalt förekommande arbete. Regeringen bör också se över tillämpningen när det gäller möjligheten att betala ut sjukpenning vid särskilda skäl. Det kan exempelvis gälla försäkrade som genomgår en medicinsk rehabilitering som kan leda till återgång i arbete ... Utskottet förutsätter att regeringen snarast påbörjar arbetet med en sådan översyn och skyndsamt lägger fram förslag till åtgärder.”
På politikersvenska är detta ord och inga visor.
Nu har den hårda kritiken och riksdagens bestämda krav hörsammats i Socialdepartementet. I Dagens Nyheter 24 januari presenterade socialminister Annika Strandhäll (S) en färdplan med fem åtgärder för att ”säkerställa en trygg och väl fungerande sjukförsäkring”.
Det är ännu för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser om förändringarna.
Från fackligt håll är dock kommenterarerna försiktigt positiva. Både LO- och TCO-företrädare talar om steg i rätt riktning.
LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio konstaterar dock att det krävs tydliga och konkreta direktiv till de utredningar som nu tillsätts.
”LO vill exempelvis se åtgärder som innebär att Försäkringskassan får en samverkansskyldighet att kalla arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, den försäkrade, behandlande läkare och facket till ett överlämningsmöte innan man drar in den enskildes sjukpenning vid 180-dagarsgränsen. Idag finns stora brister rörande detta, inte minst när det gäller Försäkringskassans engagemang”, skriver Rautio på LO-bloggen.
Det borde emellertid inte vara svårt för Strandhäll och regeringen att tillmötesgå sådana krav. I sin DN-artikel framhåller hon själv att det är dags att komma bort från stuprörstänkandet som gör att människor faller mellan stolarna.
Nyckeln till en lyckad rehabilitering ligger i bättre samarbete och kommunikation mellan alla berörda aktörer i det svenska samhället.