Men det börjar innan dess. Det börjar i utanförskap, det börjar i missnöje, det börjar i en känsla av att demokratin redan nu som den är inte fungerar. När människor känner lägre tilltro till det demokratiska systemet är de även mer benägna att vända sig till andra alternativ.
Det är något som alla som tror på demokrati, folkstyre, bör ta på enormt stort allvar. Som socialdemokrat är min övertygelse att politik för jämlikhet och alla människor rätt och plikt som deltagare i samhällsbygget i sin tur leder till hoppfullhet. Hoppfullhet är motsatsen till rädsla, och rädsla är grogrunden för hat. Hatet är extremisternas främsta näring.
Men poängen med det demokratiska samtalet är just att vi alla har rätt att säga det vi tänker, yttra våra åsikter, vår oro, och tillsammans få fram vilken politik som vore bäst för att möta de utmaningar samhället, alltså vi, står inför. Jag vet inte bäst. Men jag vet att jag vet mer när jag fått samtala med andra, både de som tycker liknande som mig och de som inte håller med mig alls.
De etablerade svenska partierna har konsekvent gjort demokratin en otjänst i denna valrörelse. På söndagkväll stänger vallokalerna i det som alla partier sedan länge beskrivit som ett ödesval, men vars innehåll inte kommit upp på dagordningen förrän nu.
Jag är, trots att jag som sagt är övertygad socialdemokrat, lika besviken på S som jag är på M. För inte ens en vecka sedan presenterade Socialdemokraterna sitt valmanifest till EU-valet. Då hade vallokalerna redan varit öppna i flera dagar. Undertecknad hade redan röstat, även om jag inte haft svårt att bestämma mig för vilket parti min röst i skulle landa på.
Men många har det. Och många vill sätta sig in i det här valet. Moderaterna gjorde samma sak, igår presenterade partiet sitt valmanifest. Med mindre än en vecka kvar till valet, och när vallokalerna redan varit öppna i mer än en vecka. Det är, som man brukar säga, för dåligt.
De lokala företrädarna för olika partier har kampanjat, knackat dörr, delat ut flygblad, i flera månader. De är engagerade i sina partier av olika anledningar och gör detta på sin fritid. Det minsta de skulle kunna begära är valmanifesten från centralt håll lite tidigare, för att ytterligare ha på benen när man sedan pratar med väljare. Le
För väljarna vill ju veta vad partierna tycker för att själv kunna avgöra vilket parti som ska få ens röst. Och väljare får klarhet i den frågan i samtal med företrädare för olika partier, och i samtal med andra i ens närhet. I samtalet med varandra blir vi alla klokare. Något alla centrala partiorganisationer missat denna valrörelse, oavsett hur många eldsjälar man har springande på golvet.
Jag har sedan jag tillträdde tjänsten som politisk redaktör på Piteå-Tidningen haft som ambition att föra det demokratiska samtalet framåt. Därför gör jag denna vecka turné. Jag började i Älvsbyn igår och fortsätter med kommunerna Piteå idag, Arjeplog på onsdag och Arvidsjaur på torsdag, för att prata om just EU-valet.
Det gör jag inte för att jag, även om ledarsidan är oberoende socialdemokratisk, vill påverka någon att rösta åt något visst håll. Det är partiernas företrädares roll. Det gör jag för att jag bryr mig om det demokratiska systemet, och ju lägre valdeltagande det är i ett val, desto skörare blir demokratins legitimitet. Det låter dumt men det är sant. Rösta på vad ni vill, bara ni röstar. Kan jag hjälpa till på något vis, då gör jag det. I samtalet med varandra blir vi bara klokare.