En varning för brasklapp kommer här; Dorotea har avsevärt mycket mindre samhällsservice än Danderyd.
Därför är den ekonomiska situationen i Danderyd rätt intressant, även för oss som befinner sig dryga hundra mil därifrån. Hur kommer det sig att kommunen har gått hundra miljoner back, trots den låga skatten men höga andel skattebetalare?
Från högerhåll motiveras alltid skattesänkningar med att de leder till fler jobb (även om det inte ytterst lite som faktiskt tyder på det). Utifrån det resonemanget med fler i jobb tack vare låg skatt är det fler som betalar in till det gemensamma, och när fler betalar skatt kan man sänka skatten för alla utan att tappa skatteintäkter. I teorin låter det onekligen bra. Bakom den liberala tanken om att allt löser sig så länge folk får bestämma själv vad man vill göra med sina pengar i stället för att tvingas betala in det till offentliga, visar det sig nu att Danderyd har lyckats hålla fasaden uppe genom att sälja ut kommunens offentliga bestånd, bland annat genom att sälja av mark. Tesen om att låg skatt inte nödvändigtvis innebär mindre inkomster till det gemensamma verkar ha sina brister.
Enligt kommunallagen tvingas kommuner som upprepade år gått med ett budgetunderskott att minska kostymen för att få en budget i balans. För små kommuner, som exempelvis Dorotea som jag nämnde tidigare med landets högsta kommunalskatt, kan det kravet få stora konsekvenser. För kommuner som redan maxar skatteintäkterna samtidigt som invånarna blir allt äldre och allt fler går i pension blir kravet en direkt åtstramning i de kommunala verksamheterna, verksamheter som redan innan är dyra utan att det finns områden att ”snåla in” på. I Danderyds fall har kommunen struntat i kravet om en budget i balans och betalat av underskottet med avyttringar för att på pappret hävda att man har situationen under kontroll. Men det är ungefär som att kissa på sig mitt i vintern för att man fryser. Ingenting att rekommendera, alltså. Det blir både kallt och obehagligt efter en stund.
Nu står alltså Danderyds invånare inför en ”skattesmäll”. Kommunalskatten kommer höjas med 1,4 kronor per hundralapp, meddelar det moderata kommunalrådet Hanna Bocander. Det innebär att de landar på en skattesats på 31,03 procent. Dorotea har 35,15 procent.
Nog är det skillnad på ”skattesmäll” och skattesmäll. Det handlar om intäkter som är nödvändiga för att få kommunen att gå runt, oavsett var man bor. Men i jämförelsen ”Dorotea och Danderyd” blir det tydligt att det är två helt olika kommuner som kämpar. Den ena kommunen har enorma resurser att ta från, medan den andra skrapar ihop småsmulor för att få det att gå runt.
Moderata ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa rasar över skattehöjningen. ”En moderat höjer inte skatten”, menar han. Han anser i stället att kommunen ska sälja fastigheter, privatisera mer och sätta in besparingsåtgärder mot de kommunala verksamheterna. Ja jösses. Tänk om Benjamin Dousa satt sig in i småkommunernas ekonomi, i avfolkningsorter på landsbygden. Då går det snabbt att inse att man inte löser välfärdens problem med privata avyttringar och privatiseringar, utan att det snarare är överklassens sätt att svära sig fri från ansvar.