Jag läste en krönika inne på Expressen kultur där krönikören Elin Grelsson Almestad tog avstånd från det feministiska jippo som kommit att omge det pågående fotbolls-VM för damer i Frankrike. Hon skriver hur det är att göra fotbollen en björntjänst genom att feminisera och politisera fotbollen.
”Fotboll är frustration, leda, ilska och starka känslor inför allt från domslut till missade målchanser”, skriver hon, och fortsätter: ”Men damfotbollen är fortfarande behäftad med ett patroniserande tilltal – vad duktiga de är, tjejerna! – som inte sällan kommer från just dem som vill likställa damfotbollen med herrarnas dito.”
Det hon syftar till är hur företag flyger ner ”girl power”- influencers för att kolla matcher och hur feminister blir betalda för att hålla exempelvis samtal i samband med att matcherna spelas.
¶
I mångt och mycket delar jag hennes analys, att försöka göra fotbollen till ett glittrigt feministiskt statement handlar föga om sporten. Det jag saknar är den uppenbara kapitaliseringen det handlar om. Det är inte direkt Fifa som flyger ner influencers, eller svenska fotbollsförbundet. Nej, det är företag som betalar influencers och mediaprofiler för att utföra en tjänst som går ut på att visa upp företaget i ett sammanhang de anser kommer gynna deras varumärke. Det är ett sätt för företag att kapitalisera på både sporten och på den målgruppen just fotbolls-VM för damer lockar. Herregud, det är exakt samma principer som när, säg Gilette, kapitaliserar på herrarnas, säg hockey-VM.
¶
Det skulle vara att ljuga om jag sa att damernas matcher lockar samma publik som herrarnas. I mångt och mycket samma, visst, men med en helt ny representation på området ”elitfotboll” lockar det också en grupp som i vanliga fall skiter fullständigt i sport. Herrsport.
Jag minns själv när vårt flicklag i fotboll åkte buss till Umeå för att se Marta Vieira da Silva och Hanna Ljungberg spela under Umeå IK:s storhetstid. Då visste jag knappt att kvinnor kunde spela elitfotboll och visste, helt allvarligt, inte att tjejer kunde spela SM. I fotboll! Trots att jag var fotbollstjej själv visste jag inte om SM i fotboll för damer fanns. Låt det sjunka in och fundera på vad en icke-existerande representation får för konsekvenser.
¶
Ja, kommentaren ”girl power” återkommer i samband med damernas sportsliga prestationer. Jag har inget problem med det. För det är power. Det är så enormt häftigt att även som vuxen få nya förebilder i personer man kan känna igen sig i. Jag må vara lättrörd, det är något som händer i en när tidigare nämnda Marta skriver in sig i historien som världens bästa skytt i VM någonsin och tillägnar rekordet alla världens kvinnor.
¶
Det är uppenbart att jag tillhör gruppen som företagen vill kapitalisera på i och med VM. Men det finns inga influencers, peppiga feminister eller slagkraftiga budskap om att ”tjejer kan” som kan ta bort innebörden i att svensk damfotboll letar sig in i porerna på de mest osportsliga personerna. Om den feministiska peppen som omfamnar damernas fotbolls-VM bidrar till att göra fotbollen tillgängligt för fler, låt gå.
¶
För det breda Sportsverige har damernas lagidrotter långt kvar innan de värderas lika högt som herrarnas. Damernas fotboll kommer säkert viftas bort som en ”feministisk fluga” av båda en och två, i många år framåt. Det gör mig heller inget. Genom att den resterande skaran supporters höjer damernas prestationer till skyarna så som de förtjänar kommer tillslut även den mest inbitna damidrottskritikern att vika ned sig. Vi tar dem, en i taget. Heja Sverige!