Centerpartiet vill införa lägre ingångslöner för unga och invandrare. Detta för att minska arbetslösheten, och för att två grupper som ofta kan behöva en fot in på arbetsmarknaden ska få det.
I går talade Annie Lööf i Almedalen. Samma dag presenterade Novus nya siffror på att mer än hälften av väljarna var positivt inställda till ett sådant förslag. Bland unga såg dock siffrorna annorlunda ut. Det var ett mycket mindre populärt förslag bland de som faktiskt berörs av det. Det är kanske inte chockerande, men det är faktiskt relevant.
Varför är det så? Jo, för att unga är pigga, kompetenta och osugna på att göra samma arbete som någon äldre för 70 procent av lönen. Att arbetslösheten bland unga är högre än bland äldre handlar ofta om att arbetsgivare efterfrågar erfarenhet, och erfarenhet är givetvis svårt att skaffa sig om en inte får ett jobb.
Det problemet kommer man dock inte åt med Centerns förslag om lägre löner. Arbetsgivare vet hur många anställda som behövs på en arbetsplats, och det blir inte helt plötsligt fler för att arbetstagarnas löner blir lägre. Snarare kommer unga, med sin billiga arbetskraft, konkurrera ut äldre på samma arbetsplats.
Att detta förslag även skulle gälla nyanlända, ja då kan man verkligen börja prata om invandrare som “de som kommer och tar våra jobb”, som ju är rasisternas vanliga mantra. Annie Lööf vill gärna måla upp en bild av sig själv som rasismens motpol, men spelar den rätt i händerna.
På svensk arbetsmarknad konkurrerar vi med driv och med kompetens. Inte med låga löner. Det finns dock tillfällen då och då, när den svenska högern försöker smyga in den här typen av lönesänkarpolitik. Det motiveras ofta som ett sätt att få bukt med arbetslösheten.
Det är klassisk högerpolitik. De rika ska bli rikare, och de fattiga fattigare. Det ska löna sig att arbeta, säger de för att motivera att sänka bidragen. Sedan vill de sänka lönerna också, för att göra det lättare för de som inte har ett jobb att få ett.
När de sedan pratar om sina egna löner är det inte det största problemet, att det finns en liten grupp i Sverige som tjänar mer än majoriteten. Problemet beskrivs alltid som att en viss grupp står utanför arbetsmarknaden, inte att inkomstskillnaderna i Sverige är så ofantligt stora. Men inte heller detta stämmer.
När regeringen Reinfeldt styrt Sverige i fyra år var arbetslösheten bland unga 25 procent. Nu är den betydligt lägre, och även om det har med låg- och högkonjunktur att göra också, så är förslag på ungdomslöner orimligt att driva ur den aspekten också. Förslag om att sänka lönerna för en viss grupp i samhället är möjligt att få igenom när arbetslösheten, och desperationen bland arbetslösa, är hög.
Det går bra för Sverige. Arbetslösheten minskar, och den generation vars tid är inne för att göra entré på arbetsmarknaden är mer kompetenta och har högre ambitioner än vad högern förminskar dem till. Jobb i Sverige ska alltid gå till den som är bäst lämpad för det, oavsett ålder och ursprung. Så bygger vi ett starkt Sverige och det maximerar svensk tillväxt, inte bara ägarnas vinster.