“Jag utgår ifrån att Svenskt Näringsliv - det är deras förslag det här handlar om - har tät kontakt med både KD och Moderaterna och att kan förklara att det här är den viktigaste reformen för att företagarna ska kunna anställa fler unga”.
Så säger Centerpartiets vice ordförande Anders W Johnsson till Dagens Industri om C:s största seger i budgetförhandlingarna: en sänkt arbetsgivargift för unga till en kostnad av nio miljarder kronor.
Det är alltså inget förslag som väckts på ett centerpartistiskt medlemsmöte i Vilhelmina (nio miljarder hade räckt väldigt långt till att rädda byaskolor). Inte heller är förslaget Centerpartiets egna - det kommer direkt från Svenskt näringsliv.
Inte heller är förslaget nytt, det har testats tidigare av Alliansregeringen. Riksrevisionen visade att varje nytt jobb som då genererades hade kostat 1 till 1,6 miljoner kronor. Istället för att skapa ett jobb hade det alltså för samma summa gått att anställa fyra ungdomar för att gräva en grop. Det hade varit långt mer effektivt ur ett strikt jobbskaparperspektiv.
McDonalds, Max och andra stora arbetsgivare, som redan innan hade många unga anställda, tackade och tog emot. Branschorganisation Visita, där är C:s förra partiledare Maud Olofsson är ordförande, var nöjda. I valrörelsen 2014 kampanjade de mot en rödgrön regering.
Få blir förvånade över att Centerpartiet driver Svenskt näringslivs förslag, det som är förvånar är att de nu är så öppna med det. C tycks ha drabbats av samma problem som Liberalerna i våras. Via L fick konsultbyrån Nordica PA ”raka rör in i regeringsförhandlingarna”. Liberalernas svar på granskningen (som presenterades av SvD) blev mest att rycka på axlarna, de förstod inte ens problemet.
Det är Svenskt näringslivs inflytande som gjort att vi har fem högerpartier i riskdagen som i princip tycker lika i den ekonomiska politiken. Allra tydligast är detta när det gäller vinstjakten i välfärden. Trots gigantisk opinionsbildningsapparat över decennier har Svenskt näringsliv inte lyckats övertyga folket det fantastiska med att riskkapitalister ska göra vinster på skolor och äldreboenden. Men vem behöver påverka folket när man kan påverka politikerna i det dolda?
Att det finns en grundläggande konflikt mellan arbete och kapital är inget nytt. Socialdemokraterna bildades 1889 av fackförbunden för att värna arbetarklassens intressen i parlamenten. M bildades 1904 för att stoppa arbetarrörelsens framfart, bland annat när det gäller allmän och lika rösträtt. M:s första ordförande, Gustaf Fredrik Östberg, var samtidigt ordförande för Svenskt näringsliv.
Under Corona har Svenskt näringsliv skrikit efter gigantiska statliga bidrag direkt till företag, högerpartierna var snabba att hoppa på trots all retorik mot bidrag. Samtidigt som en av regeringens första åtgärder var stärkt a-kassa för att säkra löntagares trygghet i krisen.
Problemet både för C och L är att de vill framstå som liberala idépartier. När C säger att deras viktigaste budgetförslag inte är deras och vänder sig till pappa näringslivet för att tala de bråkiga syskonen i parlamentet till rätta. Ja, då dödförklarar de sig själva som ett liberalt idéparti.