Det är klart att det de senaste dagarna har varit stor fokus på höstbudgeten som regeringen presenterade i början av veckan. Ledarsidans kommentar inledningsvis var att det är en bra budget. Det är det också, av flera anledningar.
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna är de fyra partierna som samarbetat för att ta fram denna budget och något av kritiken den fick från oppositionen var att den var spretig. Den är inte spretig. Åtminstone inte utifrån vad den hade kunnat vara, och verkligen inte i jämförelse med Januari-avtalet, som är det politiska dokument som partierna inledningsvis tog fram för att kunna samarbeta.
En sosse skulle kunna syna budgeten och finna de saker som S kanske själva inte hade genomfört, så som sänkt arbetsgivaravgift för unga (en tämligen ineffektiv åtgärd för att motverka arbetslöshet, redan beprövad av tidigare högerregeringar) och ytterligare jobbskatteavdrag.
Men detta synande av budgeten kan å andra sidan de andra samarbetspartierna också göra. Alla partier som står bakom budgeten hade gjort den annorlunda om de fått bestämma helt solo. Grejen är att i dagens politiska klimat och framför allt i och med mandatfördelningen i riksdagen, så kan inget parti räkna med att själv få bestämma helt och hållet.
Med tanke på hur spretigt Januari-avtalet är och hur motvilligt dessa partier inledde sitt samarbete, så är regeringens höstbudget bra och innehåller en helhet. Den innehåller, som ledarsidan redan skrivit om, enorma resurser till välfärden, mer pengar till polisen, höjda pensioner, och fler utbildningsplatser. För att nämna bara några saker.
I slutändan är den här budgeten viktig av fler skäl än enbart innehållet. Den stabiliserar samarbetet mellan januari-partierna. Och inför valet 2022 är det livsviktigt. Om något var spretigt så var det fram för allt oppositionspartiernas kritik av budgeten, där Vänsterpartiet tyckte kanske lite si, Sverigedemokraterna tyckte lite grann så, och Moderaterna var vaga.
Troligtvis tycker de allra flesta i Sverige att budgeten täcker det mesta, det bästa, och det som är mest nödvändigt. Och det är precis vad en regering ska söka. Ett brett stöd. Ett stabilt regeringssamarbete innebär också stabilitet bland väljarna. Att Centerpartiet ingår i nästa S-ledda regering är en ganska rimlig tanke i och med denna budget, och det är troligt att väljarna gillar den tanken.