För tjugofem år sedan beslutades om svenskt medlemsskap i Europeiska unionen. Då var den gemenskap vi numera ingår i långt ifrån självklart. Men idag är det få som ifrågasätter varför vi är medlemsland i EU, och de som gör det kan bara få titta på senaste tjugofem åren som facit. 

Den generation som är födda i slutet av förra millenniet har vuxit upp som EU-medborgare och tar till stor del de rättigheter som medföljer för givet. Fri rörlighet har inneburit att många unga svenskar kunnat resa, studera, och jobba nästan var som helst på kontinenten. Omfördelningen inom EU har gett oss i norra Sverige möjlighet att satsa på de industrier och näringar vi är bäst på, och gett oss förutsättningar för att bygga upp en starkare infrastruktur kring dem.

EU-motståndet har allt mer börjat ses som en omodern och kaotisk historia. När britterna röstade för ett utträde ur unionen sommaren 2016 blev det en mindre diskussion även i andra länder om utträde. Storbritannien har dock blivit exempel på just hur struligt och dåligt det kan gå när ett land kommer på att de hellre står på egna ben än ingår i en gemenskap. De vill ha russinen ur kakan, och ännu har inte ett Brexitavtal landat helt. Nu står landet inför ytterligare ett nyval och resten av länderna står mest och tittar på och suckar. 

I Sverige har utträdesfrågan i princip dött. De partier som förr var för ett EU-utträde var Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, men även de har ändrat sig och pratar mer i luddiga termer om att EU bör ha mindre inflytande. Vilket man kan ha åsikter om, men det är ju desto mer intressant att prata om vad som faktiskt sker i EU, ifall man vill påverka dess påverkan så att säga.

Det Brexit har gjort, förutom att statuera exempel för andra länder, är tyvärr också att det helt tagit fokus ifrån EU-politiken. Även parlamentet och kommissionen har stått och stampat för att veta hur britterna kommer att göra, samtidigt som arbetet i EU inte kan pausas. 

Efter ett europaparlamentsval är det naturligt att rapporteringen om EU-politiken lite grann avstannar. I våras låg stort fokus på de frågorna, men sedan valet har fokus i EU-rapporteringen framför allt handlat om Brexit. De svenska europaparlamentarikerna behöver granskas i sitt dagliga arbete, för att unionen ska kunna fortsätta vara den öppna gemenskap och starka arbetsmarknad som samarbetet hittills inneburit. Annars kan utträdesfrågan blomma upp igen, om inte folk förstår vad som sker i EU.