”Den borgerliga alliansen har egentligen varit död rätt länge, men den 14 september 2017 blev det svart på vitt att den i allt väsentligt inte existerar som politisk kraft längre.”
Det skriver konservativa Nya Wermlands-Tidningen efter beskedet om att det inte blir någon samborgerlig misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist.
”Torsdagens besked från C och L för upp den borgerliga splittringen på en ny nivå”, suckar Svenska Dagbladet (ob M).
Det är rönnbärens tid.
Att Centern och Liberalerna meddelade att de inte längre står bakom en misstroendeförklaring mot Hultqvist var bra. Nu kan politiken mer handla om sakfrågor än om spelet. Men låt oss backa bandet, till onsdagen den 26 juli. Med kort varsel kallade då de fyra Allianspartierna till presskonferens. Beskedet var att man planerade att rikta misstroendeförklaring mot tre statsråd: inrikesminister Anders Ygeman, infrastrukturminister Anna Johansson och försvarsminister Peter Hultqvist. Anledningen var uppgifterna om att Transportstyrelsen låtit icke säkerhetsprövad personal i andra länder få del av mängder av uppgifter ur svenska register.
Men varför Hulqvist? undrade många efter de borgerligas presskonferens. Åtskilliga med kopplingar till oppositionen framhöll ministerns alla förtjänster och menade att avgångskravet var som ett skott i foten. Ygeman och Johansson lämnade regeringen men Hultqvist satt kvar. Och till sist fick de sansade gehör för sin ståndpunkt att lägga ned kampanjen mot politikern från Stora Tuna.
Frågan är varför det var så bråttom, med den i hast sammankallade presskonferensen 26 juli? Förklaringar heter Sverigedemokraterna som ju alltid är ute efter att avsätta regeringen (senast i går var det ju en omröstning i riksdagen om statsminister Stefan Löfven). Allianspartierna var skraja att framstå som undfallande och passiva i jämförelse med SD. Dessutom har två av partierna, Moderaterna och Kristdemokraterna, svårt att attrahera väljare. Därför slog man till. Tre statsråd inklusive försvarsministern ska bort!
Men presskonferensen 26 juli, som skulle manifestera Alliansens gemensamma styrka och sammanhållning, vändes till sin motsats. Nu talar högertidningar uppgivet om Alliansens sammanbrott. En stort upplagd kampanj som leder till att motståndaren vinner sympatier medan man själv tappar i förtroende är ett praktfiasko.
Frågan är nu om vi får se inledningen på något nytt. De tre högerpartierna SD, M och KD står alla bakom misstroendeförklaringen. Kan det bli inledningen på ett närmare samarbete mellan partierna? Inom socialdemokratin finns en opinion för att få till stånd någon form av samarbete med C och L och de möjligheterna lär ju inte ha minskat.
Inledningen på riksdagsåret har börjat bra för Löfven.