Nu är kanske inte inledningsdagen är den allra bästa av dagar för att presentera sitt politiska budskap. Alla är inte på plats, men mediabevakningen är ändå formidabel. Liberalernas partiledare Jan Björklund tycktes i alla fall trivas i rollen som årets premiärtalare.
Många väntade sig att talet skulle domineras av Liberalernas hjärtefrågor; skolan för tillfället även integrationen. Nu kom i stället tyngdpunkten att läggas på Storbritanniens EU-omröstning och konsekvenserna av denna för Europa och det fortsatta EU-samarbetet.
EU är enligt Jan Björklund ett centralt instrument för att förhindra och förebygga framtida finanskriser och han ville se mer av EU och då förhoppningsvis mer konkreta tag. EU har inte lyckats stoppa terrorismen och förhindra utvecklingen mot massarbetslöshet.
Jan Björklund gjorde en habil insats, men inte mycket mer. Liberalerna har inte sedan länge rosat opinionsmarknaden. I den sammanvägning av opinionsinstitutens väljarmätningar som Novus gör på Sveriges Radios uppdrag når partiet bara kring fem procent. Frågan om Björklunds framträdande i Almedalen kan hyfsa dessa siffror. Tvivel finns.
Annars är mycket sig likt i Visby. Drygt 700 journalister har anmält sig till Almedalsarrangörerna detta år. Var kommer alla ifrån? Ett sådant medieuppbåd är svårt för politiker och intresseorganisationer att motstå. Särskilt när tevebolagen riggat sina tillfälliga studior för att sända allt som är värt att sända.
Alla partiledare finns på plats. Så på de trånga gatorna i Visby kan man se dem alla från Anna Kinberg Batra (M) till avslutningsdagens Jonas Sjöstedt (V), som har en något otacksam uppgift när många vid det laget redan åkt hem.
Sol och politiker, intresseorganisationer, företag, media och turister samsas. Medan Visbys krogar och köpmän tjänar multipengar som kan räcka långt när Visby går mot vintertider med stängda krogar och butiker.
På många sätt har Almedalen dessutom blivit ett träningsläger för kommunikations och PR-trick. Alla vill ses och höras. En uppstramning vore en nåd att stilla bedja om, men allt bara växer från år till år.
I år slås nya rekord.
Första gången jag var på en politikervecka i slutet på 1990-talet var det bara politikervecka. Tråkigt? Nähä. Överblickbart och nedstressat till max.
Genom åren har betydelsen av Almedalen förstås diskuterats. Politik och samhällsfrågor behöver också sitt rockparty, men det måste rensas i utbudsrabatten. Alltför mycket ogräs skämmer. Politikerveckan får aldrig bli PR-konsulternas och kommunikatörerna eget sommarkalas.
Det som en gång började med Olof Palme på ett lastbilsflak 1968 firar snart 50 år om allt går väl. Då var Almedalen ett Palme-projekt. Nu är detta historia och politikerveckan ett begrepp. Palme skulle säkert gillat händelseutvecklingen trots vissa missljud. Idag har konceptet till och med gått på export.