Under gårdagens kommunfullmäktige i Piteå blev det debatt angående en motion från Sverigedemokraten Lage Hortlund och den politiske vilden Robert Håkansson (som tidigare representerade Sverigedemokraterna).
Motionen handlade om att utreda möjligheten att införa krav på tillstånd för insamling av pengar på allmän plats. Med andra ord begränsa tiggeriet. I motionen står också utskrivet att SD vill ha ett förbud mot tiggeri, men att tiggeriet ska försvåras tills dess att ett förbud är plats.
De som propagerade för motionen menade att det handlar om ordning och reda, men debatten blev långdragen och slutade i en omröstning där flera sedan avstod från att rösta, och avslaget vann med rungande 33 röster mot de 14 som röstade för bifall.
Det känns tryggt att så många av våra folkvalda politiker i Piteå står upp för människovärdet. För även om argumentationen kan låta som att det handlar om ordning och reda så är det framför allt människosyn det hela handlar om.
De kommuner som prövat på tiggeriförbud har lagt märke till att det inte gick som tänkt. Tiggarna började sälja bär istället, men de sitter på samma plats och skapar samma “oreda” (genom att exempelvis hälsa vänligt på de som går förbi). En förändring som däremot sker, i och med sådana beslut, är en avhumanisering av de människor som sitter där.
I Eskilstuna, en av kommunerna som infört tiggeriförbud, rapporterade Eskilstuna-Kuriren förra veckan att någon valt att förnedra en tiggare genom att ställa sig och urinera på personen. Om det är något som skapar otrygghet i en kommun är det en sådan inställning till ens medmänniskor som får en att begå sådana vidrigheter.
Huruvida man vill ge pengar eller inte till tiggare är ju helt upp till en själv. Men ingen kan påstå att de störs av eller blir skrämda av en person som sitter med en pappmugg och vänligt säger hej till en när man är på väg in eller ut ur affären.
Visst är det fruktansvärt att vissa människor är så fattiga att de måste tigga, och att de ligor som ibland sägs ligga bakom tiggeriet utnyttjar människor som befinner sig på samhällets yttersta botten. Men vill man få bukt med tiggeriet är det ingen mening att förbjuda eller ens försöka begränsa tiggande i sig. För det går inte att förbjuda fattigdom.
Vill man inte att folk ska tigga så är det fattigdomen som ska bekämpas, inte de som är fattiga. Många av de som kommer till Sverige för att tigga är EU-migranter, som gör denna resa för att deras egna hemländers sociala skyddsnät är för dåliga och deras regeringar skiter i dem, eller rentav på olika sätt misshandlar dem.
Det svenska partier bör göra ifall man vill slippa se dessa människor är att förbättra situationen för dem, genom en stark socialpolitik både i Sverige och i EU, i kombination med att ställa krav på de länder som inte uppfyller de demokratiska värden och principer ett EU-land bör följa. Men framför allt bör ingen svensk kommun införa tiggeriförbud, åtminstone inte i tron om att det förbättrar situationen för någon.
Om man bara hatar tiggare och inte vill se dem så kan man ju faktiskt vara ärlig nog att säga det, och inte snärja omkring med låtsas-argument som att det skulle handla om ordning och reda på kommunens gator. För tiggare skapar ingen oreda, de bara finns. Och oftast är de trevliga. Det är ju som sagt helt upp till en själv om man vill ge dem pengar eller inte.