OJÄMLIKARE Sakta men säkert blir vårt land allt ojämlikare. Ett tecken på detta är att tusentals barn i Sverige i dag inte har något hem.
Barnfamiljer tvingas till tillfälliga boenden, ett boende som i sämsta fall bara varar några månader. Sedan är dags för flytt igen.
I en rapport från Rädda barnen är i dag närmare 5 400 barn hemlösa bara i landets större kommuner. Undersökningen omfattade kommuner med över 60 000 invånare. Av de 37 tillfrågade kommunerna svarade 25.
Mörkertalet är alltså stort, men så sannolikt även problemet.
Barn med särskilda behov har kommit i kläm när sparbetingen gått fram i barnomsorg och skola. Som om inte detta vore nog upplever vi en hårdare attityd till barns rättigheter. Bara detta att barnfamiljer vräks från sina bostäder.
Den ökande otryggheten bland svenska barn beror på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga grupperna minskat.
Oron för framtiden, och vad den ska föra med sig vad gäller arbete, inkomst och trygghet är en realitet i många av dagens familjer. När föräldrarna mår dåligt är det inte förvånande att barnen också gör det.
Just i denna dag är det hundratals barn som hålls gömda i vårt land, eftersom deras familjer inte fått uppehållstillstånd. Här räcker inte barnkonventionen till för att ge det skydd som ett samhälle som vårt borde kunna ge. Alltför enkelt låter vi humanismen gå förlorad i den byråkratiska grottekvarnen.
Medan de flesta av oss snart njuter av sommar och semester, så finns det i dag omkring 300 000 barn i vårt land som lever i fattigdom. Att leva fattigt innebär att en familj ska klara sig på försörjningsstöd.
Under sådana förhållanden är inte en semester att tänka på.
Försämrade bidrag och nedskärningar i välfärden har gjort sina tydliga avtryck. På dagis och förskolor har barngrupperna blivit allt större.
Barn med särskilda behov har hamnat på undantag.
När det ska sparas i välfärden drabbas inte de barn som lever under goda förhållanden utan de barn som redan har det allra sämst. Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda fortsätter att öka trots att samhällsekonomin förbättrats.
Drygt 40 procent av alla ensamstående med barn saknar i dag ekonomiska marginaler. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
De barn som redan i förskolan har problem med sig själva och sin omgivning får i dag inte det stöd och den hjälp som måste till för att de ska komma till rätta med sin egen tillvaro. När så inte sker ökar stressen och aggressiviteten.
Dagispersonal har varnat för följderna av de stora barngrupperna, och att dessa på sikt skapar osäkra och otrygga barn. I stora grupper synliggörs inte de barn som har extra behov.
Alla barn borde ha en jämlik start i livet. I ett rikt land som vårt finns alla förutsättningar för detta. Vad som saknas är ett genomtänkt barnperspektiv. Något som borde vara en självklarhet.