Det är det inte heller. Inte för SD i alla fall. I ett vanligt parti hade personens lämplighet kraftigt ifrågasatts och hen hade mest troligt inte valts att representera eller få en ledande position. Men Sverigedemokraterna är inte som vanliga partier.
Järnrörsskandalen är ett ypperligt exempel på hur Sverigedemokraterna klarar sig från alla skandaler som vanliga partier inte hade. Skandalen blev en skandal hösten 2012, men själva händelsen inträffade redan sommaren 2010 då tre sverigedemokratiska toppolitiker hotade bland andra komikern Soran Ismail och beväpnade sig med järnrör i centrala Stockholm.
Det hela finns på film, för sverigedemokraterna i fråga filmade sig själva när de gjorde allt detta, och på något vis som filmen ut i media två år senare. Vad händer då? Jo, Sverigedemokraternas stöd i opinionen ökar. Det hade aldrig hänt något annat parti.
Så visst har Magnus Häggblad rätt i att en persons brottsregister inte behöver påverka. Skälet till att de flesta partier hade valt att inte ha en så nyligen dömd person i en styrelse är för att det kan påverka partiet negativt och sänka stödet för partiet bland väljarna.
Det handlar givetvis om lämplighet också, men det de allra flesta partier främst tänker på är hur partiet ändå uppfattas utåt. Och de regler som gäller för andra gäller inte för SD. Sverigedemokraterna kan ha hur många skandaler som helst och ändå lyckas samla stöd.
Det finns en viss typ av personer som helt enkelt struntar i vad SD har för företrädare. Man gillar bara SD som de är oavsett, lite som ett bångstyrigt barn. De kan bete sig hur som helst, deras kärnväljare älskar dem ändå.
Däremot har nog Sverigedemokraterna närmat sig sin peak. Inför riksdagsvalet trodde de att de skulle bli största parti, de hade närmast orimligt stort självförtroende. Men de som ovillkorligt älskar Sverigedemokraterna har faktiskt tagit slut nu. Och vill partiet få fler väljare framöver gör de nog klokt i att ta representanternas brottsregister på allvar.
Eller så låter de bli. Oavsett finns det som sagt de väljare som struntar i hur partiföreträdare beter sig och vad de åkt dit för, och dessa väljare stannar hos SD oavsett. I mina ögon är det, chockerande nog, inget problem att Sverigedemokraterna inte verkar bry sig om att samla stöd hos fler än de som redan stödjer dem.
Järnrörsskandalen var en grej. Sverigedemokraternas riksdagsgrupp är en annan, då det är den riksdagsgrupp med flest dömda brottslingar. Och nu att SD i Piteå valt in en person som i maj förra året dömdes för stöld och olaga hot är en tredje grej. Det är egentligen enbart partiet själva, och dess väljare, som kan avgöra om det är något som är olämpligt eller inte.
Piteå-Tidningens ledarsida tillhör varken gruppen sverigedemokrater eller sverigedemokratiska väljare, och kan därmed bara göra denna stilla betraktelse. SD är helt enkelt inte som andra partier.