I flertalet av de föreningar jag engagerat mig i genom åren mättes könsfördelning kopplad till talartid. Dessa typer av verktyg handlar inte om att skambelägga någon av något kön för att personen i fråga är debattivrig, utan bara till för att säkerställa att demokratin fungerar. För vi har alla någon gång befunnit oss på ett illa uppstyrt möte där någon eller några pratar extremt mycket, medan vissa inte pratar alls. Och detta är, tyvärr, ofta statistiskt kopplad till kön.
Vi är alla produkter av samhället vi lever i, och i den kultur och de normer som präglar oss lär vi oss alla (ofta omedvetet) vilka roller vi förväntas ta i olika sammanhang. Flickor lär sig tidigt att lämna plats åt pojkar, medan pojkar tidigt lär sig att de kan (eller stundvis rentav förväntas) agera stökigt och högljutt. När vi bryter mot dessa roller blir den sociala bestraffningen hård, genom att flickor får höra att de är jobbiga och pojkar får höra att de är mjukisar. Så vi håller oss inom de tilldelade ramarna, tills dess att vi lärt oss dem och agerar efter dem utan att tänka på det.
Detta gör att det är troligare att kvinnorna är de som tar ett steg tillbaka för ordningens skull, även i vuxna mötesrum. För att inte förlänga debatten så att tidsplan hålls, exempelvis. Eller för att vidhålla god stämning. Män har inte det i ryggraden på samma sätt, eftersom de lärt sig annorlunda från barnsben. Det är inte någon specifik individs fel.
Vi lär oss detta som små, på grund av normer och könsroller vår kultur präglas av, och det följer med oss i vuxenlivet. Även om det inte är medvetet eller av elakhet. Men det går att lära om. Det första man behöver göra då är att adressera problemet. Exempelvis genom mätbar statistik.
Det är det som är så dumt med Håkan Johanssons (M) upprörda inställning till att kommunfullmäktiges vice ordförande i Piteå fört statistik över könsuppdelning kopplat till talartid. Johansson säger till Piteå-Tidningen att han känner sig ”övervakad och kränkt” och att hans rätt att prata fritt har begränsats. Bara av att en mätning skett. En mätning som gällt för alla.
Johansson raljerar vidare och ifrågasätter hur Maria Holmquist (V), som är vice ordförande i fullmäktige och den som fört statistik, kan veta att han är man. Den kommentaren är antingen förlöjligande mot alla de som inte identifierar sig med det kön de tilldelades vid födsel - eller så kom hen just ut som queer. I så fall gratulerar jag Håkan Johansson. Det är viktigt med fler hbtq-personer bland våra folkvalda, och förebilder bland dem. Men förslagsvis kanske fullmäktige bör införa en pronomen-runda i inledningen av varje möte så att man kan veta med säkerhet och inte råka såra någon.
”Det (att föra statistik) är inte en attack på det manliga könet, utan meningen är att både kvinnor och män ska reflektera över hur det faktiskt ser ut” säger Maria Holmquist. Ja, det var ju inte svårt att begripa. Men med personer som Magnus Häggblad (SD), som hävdat att hans könsidentitet är helikopter, kan jag förstå om vettiga kvinnor inte ids ge sig in i debatten.
Jag vill verkligen berömma de kvinnor i Piteås kommunfullmäktige som orkar, och som enligt statistiken upptar ungefär 39% av talartiden trots att fullmäktige består av jämställt antal ledamöter. Otroligt egentligen att de är så pass många ändå. Jag personligen hade haft väldigt svårt att palla med dessa dumheter från personer som Johansson och Häggblad.