Tonläget ska ha höjts i majoritetsgruppen sedan en omröstning som hölls i december, där bara 25 av majoritetens 26 ledamöter röstade med majoriteten. Det har inte framkommit vem som lät bli att rösta på majoritetens förslag.
Det låter som väldigt hårda ord från kommunalrådet, som i samtal med Piteå-Tidningen valde att inte kommentera vad som sagts på gruppmötet. Vad som egentligen sagts kan helt enkelt bara de som deltog vid mötet veta.
Men när mandatfördelningen är så tajt som 26-25, då är det faktiskt inte konstigt att partipiskan viner. På en rösts bortfall kan majoriteten inte längre kallas majoritet. Men “partipiska” kan man egentligen inte kalla det heller.
Alla som låtit sig själv ställas till förfogande för folkvalda församlingar har fått sitt partis förtroende att göra det. I andra länder kan personer ställa upp till val på individuella listor, alltså utan partitillhörighet. Så fungerar det inte i Sverige.
Däremot, när man väl är invald, då är man invald som person och om man då går ur partiet kan man fortsätta på sin stol i vilken folkvald församling man än må tillhöra. Det är då man kallas “politisk vilde”, och det är därför som alla politiska partier ofta är ganska noga med vem man ger förtroende att stå på valsedeln.
Hur Helena Stenberg utövar ledarskap är inget ledarsidan tänker spekulera i. Helst ska ju en grupp ha den typ av kultur att om man är missnöjd med ledarskapet så ska man säga det till ledaren eller andra i gruppen, inte till media.
Men det är framför allt ledarens ansvar att se till att sådan kultur också råder, där folk kan säga hur de känner och vara kritiska inom den egna gruppen. Om laget inte fungerar på det sättet blir också utgången en mer publik diskussion, som varken gynnar enskilda partier eller den demokratiska processen.
Med det sagt så är det extremt problematiskt om de förtroendevalda, oavsett parti, går emot partilinjen. För, det är inte bara partiet eller gruppledaren man går emot. Det är faktiskt väljarna som röstat på partiet som man då också sätter sig över.
Det går inte att upprepas nog många gånger: politik är en förtroendebransch. Precis som vi blir upprörda över när partier sviker vallöften eller när toppolitiker fifflar och gör onödiga inköp på skattebetalarnas bekostnad. Det är, och ska vara, upprörande om politiker sviker förtroendet de fått.
Det verkar som att majoriteten i Piteå Kommun behöver ordna upp sina gruppmöten en aning. Det ska självfallet vara så att man som fullmäktigeledamot ska kunna uttrycka en åsikt på gruppmötena även om de andra i gruppen inte håller med, men det är faktiskt skadligt när debatten blir offentlig och röster splittras.
Tilltron till demokratin är alla politikers, oavsett partifärg, uppgift att hålla högt. Väljarna i Piteå har faktiskt röstat fram en rödgrön majoritet och då förpliktar det, även om den majoriteten är 26-25.