Förkortad arbetstid är en hjärtefråga för många. Inte bara för socialdemokrater, där S-kvinnor sedan länge haft frågan högt på dagordningen. För Vänsterpartiet är sex timmars arbetsdag idag en reform att jobba för.
Talet om mer flexibla arbetstider saknar inte grund. Inom flera av LO:s förbund, framförallt industriförbunden, men också inom Kommunal, har man även under senare år avtalat fram arbetstidsförkortningar.
På många håll har ökad flexibilitet i arbetslivet förverkligats avtalsvägen. I dag är det till exempel fler som jobbar mer vid produktionstoppar och mindre när produktionen är lägre. En trend i tiden.
Samtidigt är misstänksamheten stor bland många av LO:s medlemmar mot så kallad flexibel arbetstid, som kan ses som en åtgärd som ensidigt, och ibland godtyckligt, utnyttjas av arbetsgivaren.
Svensken är flitig och veckoarbetstiden i vårt land är generellt hög i jämförelse med andra länder i EU. Det borde alltså finnas utrymme för arbetstidsförkortningar. Historiskt sett har vi även successivt sänkt arbetstiden i vårt land. Även om det var ett tag sedan detta skedde lagstiftningsvägen.
Då minskades arbetstiden utan att välfärden hotades eller lönerna sänktes. Något som även måste vara grundläggande för en framtida arbetstidsförkortning.
I första hand måste ansvaret för en framtida arbetstidsförkortning läggas på arbetsmarknadens parter. Bara om den vägen inte visar sig framkomlig kan en lagstiftning komma ifråga.
Sedan är det politikernas ansvar att bestämma hur lång tid parterna ska få på sig att nå vettiga resultat. Just nu pågår en rörelse mot kortare arbetstider. Låt den få sin tid.
Visst vore kortare arbetsdagar en stor lättnad för många med tunga eller psykiskt slitsamma jobb. Inte minst inom de kvinnodominerade vård- och omsorgsjobben. Men även inom handeln. Bara för att ta ett par exempel där en arbetstidsförkortning skulle göra gott.
För visst säger det sig självt att kortare arbetstid skulle ge mindre arbetsbelastning, färre sjukskrivningsperioder och sannolikt färre arbetsskador.
Där försök med sextimmarsdag genomförts har resultaten varit positiva. Sjukfrånvaron har blivit lägre. Arbetsskadorna minskat. Trivseln bland anställda ökade avsevärt. Resultat som inte ska förringas i ett samhälle, där jäkt och stress och ett uppskruvat arbetstempo skapar nya sjukdomsbilder och utbrändhet.
Vilka arbetstider vi har är dessutom avgörande för hur vi kan förena arbete med familjeliv och fritid. Framförallt är kortare arbetstid en viktig reform för landets småbarnsfamiljer.
Arbetstidens förläggning är förstås en fråga om makt. Den som bestämmer arbetstiden bestämmer också över arbetets innehåll.
En arbetstidsförkortning är över tid nödvändig. I ett första steg bör förhandlingsvägen köras i botten. Så snart som möjligt. Om denna misslyckas kan lagstiftning vara vägen framåt. Det som kan synas som omöjligt kan bli verklighet i en allt mer stressad vardagstillvaro.
Målet måste på sikt vara sextimmarsdag. Förhandlingsvägen eller lagstiftningsvägen.