På gatan upp mot min lägenhet hade det skjutits mot en bil, och lite längre ner på samma gata hade det varit en gänguppgörelse. Men det blir säkert bra, skyndar hon sig att säga, de är inte ute efter oss, fortsätter hon och berättar i förbigående hur hon brukar dra upp jackan och hålla ner blicken när hon går förbi ungdomsgängen.
I en annan del av stan har en tafsare precis åkt fast. Det är en avgrundsdjup skillnad i hur resonemangen går: När det gäller tafsaren har det snarare låtit: Hur kan det här få hända här? Till mig har folk snarare frågat: Hur kan du flytta dit? Skillnaden är klass. Tafsaren tafsar på medklassens kvinnor. Knarket säljs till arbetarklass och andra och första generationens invandrare. Det är i alla fall så vi tror
att det ser ut.
I 21 dagar har jag bott här, i ett före detta miljonprogram i Uppsala som nu är renoverat med parkerna kvar men ändå förtätat med bostadsrätter. En slags dröm – här kommer väl möten kunna ske på den lokala fotbollsplanen, skaterampen och i tvättstugan? Motsatsen till segregation.
På förskolan där min son precis börjat skyndar den pedagogiska utvecklaren förbi men hinner stolt säga att barnen är som en tårtbit av hela stans befolkning – de representerar olika bakgrunder och funktionsvarieteter. Bekymrat fortsätter hon och berättar om en skola där hon jobbat tidigare där barnen var varandras kopior i p.o.p-kläder och med samma bakgrund. När ett barn med utländsk bakgrund hade kommit in i den gruppen blev det uppståndelse.
Så ja, i mina kvarter är allt toppen, men ändå inte på grund av fördomar och en historisk slapphet mot kriminalitet i fattigare bostadsområden. När ingen blir ”förvånad” över droger och gänguppgörelse så blir kraven på att stoppa det färre. Det ska inte vara någon skillnad inför lagen, heter det. Men ändå är det så.
”Kristdemokraterna har hittat en formel för framgång”, säger Nicklas Källebring som är opinionsanalytiker på Ipsos. Är det så vi ska prata om KD:s snedsteg åt Sverigedemokraterna? Den nya rekordmätningen på 9 procent består av röster från de andra allianspartierna men också SD. När man har en prydlig sidenblus är det tydligen ok att vara rasist.
Johanna i Västerås som råkade bli våldtagen av en polis önskar nog tusen gånger om att han inte varit just polis. Brottet utreddes med en rad konstigheter och helt plötsligt var polismannen friad, men Johanna var åtalad för kokaininnehav. Att förekomsten av droger upptäcktes efter att hon blivit våldtagen, misshandlad och ringt in till 112 och gråtit och skrikit togs inte ens med i brottssammanhanget.
Rättegången den 14 februari avbröts på grund av oklarheter om när blodprovet egentligen togs. Polis som Johanna pekar ut har dessutom fler våldtäktsanklagelser mot sig, men lika många frianden.
Att Swedbank i dagarna misstänks för pengatvätt av, ”ryska blodspengar” så att säga uppmärksammas medialt med att ”aktien faller”. I samma nyhetsutsändningar pratas om att några anställda på Arlanda har kopplingar till kriminella gäng och dylikt och man kunde tro att det var Swedbank det fortfarande handlade om, men icke.
Den här sortens sorterande, särbehandlande och friande av rika och välbeställda med lite olika sorters makt hör faktiskt inte hemma i en demokrati – det här är korruption, fiffel och båg. Det borde riksdagens alla partier ställa sig bakom.