Innan helgen publicerades en sorts artikel på region Norrbottens hemsida där flera av regionens styrande politiker från både Sjukvårdspartiet och Centerpartiet uttalade sig angående en frågan om återbäring för naturresurser. Rubriken löd “Tiden är här för att kräva tillbaka det som är vårt”.
Det är en ganska lång text men med många poänger. Frågan är en sådan som varenda semi-insatt norrländsk unge diskuterat sedan långt innan Euskefeurat skrev sången “Länge har vi väntat”. Men många ordval i regionens text är hårda och nästan flamsiga. Som om det vore just en trallig sång snarare än en text, publicerad på Norrbottens hemsida, där regionens högst uppsatta politiker uttalar sig om en relevant fråga.
Bara rubriken i sig väcker frågetecken och “När detta urmjölkande började var vi inte med på banan” samt “Varför säga ja när man inte får någonting tillbaka?” är andra citat av våra styrande politiker. Kanske relevanta punkter att påtala, men absolut inte med denna ton av både ilska och gnäll och dessutom från högt uppsatta politiker. Och särskilt inte i denna tid.
Pinsamt nog, eller passande nog, meddelade Sveriges regering förra veckan att en omfattande infrastruktursatsning nu ska ske. Totalt handlar det om 1,2 miljarder varav exempelvis 700 miljoner kronor ska läggas på järnvägar, 300 miljoner kronor på vägunderhåll, och strax över 200 miljoner kronor föreslås till utbyggnad av bredband. Förslagen ska gå till riksdagen i en extra ändringsbudget.
Det är klokt att satsa sig ur en kris. Nu när resandet minskat är det dessutom enklare att bygga ut och passa på att underhålla exempelvis järnvägsnätet. Nu när många möten ställt om från fysiskt till digitalt har det också blivit särskilt tydligt med hur viktigt det är med fungerande internet runt om i landet. Allt detta rustar landet inför en tid efter krisen, och skapar arbetstillfällen i hela landet.
Det är också på tiden. Det finns delar av landet som varit eftersatta när det kommer till infrastruktur. Norrbotten är en av dessa delar, och det har vi länge förklarat för både regeringar som velat lyssna och regeringar som prioriterat annat. Men vi kan inte som argument peka på “allt vi bidrar med” och tro att ingen annan region kommer göra detsamma fast ur perspektiv som gynnar dem.
Saken är den att “återbäring” får vi i form av representation där det beslutas om saker som detta, och i form av olika utjämningssystem (som regionpolitiker i Stockholm också gärna gnäller över och då ryter vi ifrån). Vår region är rik på naturresurser och fattigare på skatteintäkter, andra regioner har andra svårigheter. Det är ett problem som staten, regioner och kommuner runt om i landet hela tiden försöker utjämna genom samverkan och genom saklig diskussion.
Denna text på regionens hemsida är ingenting annat än ett populistiskt utspel, riktat till norrbottningar (inte till staten), från partier som i decennier av att vara opposition i regionen nu hamnat i majoritet och därmed insett att de inte klarade av allt de lovat, och därför nu väljer att gnälla på svenska staten inför regioninvånarnas ögon.
Om vi i alla dessa år hela tiden kämpat för att ses som en del av det här landet, i både kostnader och i profit, kan inte Region Norrbotten gå ut och säga att “tiden är inne att ta tillbaka det som är vårt”. Som om vi inte vore en del av det här landet. Denna ledarsida är alltid på norrbottningarnas sida i frågan om resursfördelning och rättvis beskattning, och regionpolitikerna i Norrbotten gör oss i denna diskussion en otjänst.