Är arbetare en förbrukningsvara?

I grunden är systemet med privata sjukförsäkringar riggat för orättvisa, något som en S-ledd kommun inte bör spä på.

Det kommunala bolaget Älvsbyns fastigheter AB betalar för privata sjukförsäkringar åt tjänstemännen men inte åt arbetarna. Detta är en rad av upprörande förmåner vissa visat sig ha i Älvsbyns kommun.

Det kommunala bolaget Älvsbyns fastigheter AB betalar för privata sjukförsäkringar åt tjänstemännen men inte åt arbetarna. Detta är en rad av upprörande förmåner vissa visat sig ha i Älvsbyns kommun.

Foto: Christoffer Markström

Ledare2021-03-02 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Idag kan man läsa i Piteå-Tidningen om hur det kommunala bolaget Älvsbyns fastigheter AB betalar för privata sjukförsäkringar åt tjänstemännen men inte åt arbetarna. Det djupt orättvisa i det, och den politiska orimligheten i att detta förekommer i en socialdemokratiskt styrd kommun, är rakt av skandalöst.

Det finns ideologiska skillnader i frågan om privata sjukförsäkringar. Partier som är mer till vänster anser att ingen ska kunna köpa sig fördelar i sjukvårdssystemet. Frågan har förstås från första början skapats av brister i det offentliga, något högern påpekat som argument för privata alternativ. Hade det inte funnits problem hade inte personer som har råd med privat sjukförsäkring krävt att den möjligheten skulle finnas. Men systemets funktion baseras på ojämlika förutsättningar. Om alla hade råd skulle ju problemen vara desamma som om ingen hade det.

Därutöver har privata företag andra incitament för att ta emot kunder än vad det offentliga har i ansvar att förse folk med. I försäkringsärenden är det förstås så att de kunder som man helst vill försäkra är de som antagligen aldrig kommer att behöva få försäkringspengar utbetalda. Med andra ord vill privata sjukförsäkringsbolag helst ha kunder som har hög sannolikhet att hålla sig friska. 

Vilka är då det? Och vilka är det inte? Tja, ett arbete som sliter på kroppen gör förstås att det är högre sannolikhet att du blir sjuk längre fram i livet, än vad ett bekvämt jobb i kontorsmiljö innebär. Hur stor sannolikheten är att du blir sjuk avgör också priset på din försäkring.

Med andra ord är systemet riggat för att arbetare på golvet inte ska ha råd att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, då de både tjänar sämre och skulle behöva betala mer än cheferna på kontoren. Det är alltså ett dubbelt orättvist system.

Med den bakgrunden är det helt otroligt att ett kommunalt bolag pröjsar privata sjukförsäkringar åt tjänstemännen men inte åt arbetarna. Både för att man i grunden kan tycka att bolag i offentlig regi inte ska ha den typen av förmåner, och särskilt eftersom att man undanhåller förmånen för den grupp som troligtvis inte har råd med det ur egen ficka.

Detta är en rad av upprörande förmåner vissa visat sig ha i Älvsbyns kommun. För ett par veckor sedan kunde vi läsa om de mycket ovanliga fordons- och bränsleförmåner kommunen haft. Ledarsidans Karina Cubilla kommenterade detta med att det sticker extra i ögonen när offentlig verksamhet agerar på ett sådant sätt, då de faktiskt har ansvar att förvalta samhällets resurser i form av allas våra skattepengar. Precis så är det.

I grunden är systemet som sagt riggat för orättvisa. Men att kommunen, som dessutom är ledd av Socialdemokraterna (det parti som ideologiskt ska vara på arbetarnas sida), spär på orättvisan genom att betala denna förmån för tjänstemän men inte för arbetare är rakt av horribelt.

Att dessutom motivera det hela med att vissa personer är särskilt viktiga, som ordförande för Älvsbyns fastigheter AB Rickard Granström (S) säger, är otroligt provocerande. Att säga att tjänstemännen är mer svårersättliga är bara en omskrivning för ”arbetare är en slit-och-släng-vara”.

Camilla Wallin, ordförande i Fackförbundet Kommunal i Älvsbyn, understryker att Kommunal är emot privata sjukförsäkringar rent ideologiskt men är upprörd över att man gör skillnad på tjänstemän och arbetare. ”Våra medlemmar gör mycket tunga lyft” säger hon och fortsätter: ”De löper risk att göra sig illa varje dag.”

Är det just där skon klämmer? Rimligtvis är det billigare att försäkra tjänstemännen än arbetarna, varpå det kommunala bolaget kanske helt enkelt valde att låta bli det senare?